Igår kväll/natt tjöt Liam i två timmar i sträck utan att vi fattade något. Emellanåt somnade han till ytterst få minuter och under de få minuterna slängde han sig fram och tillbaka i sängen. Jag, vimmelkantig av mitt dumma influensavirus, och Joacim vimmelkantig av alldeles för lite sömn, trodde att Liam bara jävlades med oss för att få sin vilja fram (fast vi visste ju inte vad han ville).
Till slut så fick jag vaggat honom lugn. Vilket var väldigt trevligt med tanke på febervärk i hela kroppen samt feberfrossa.. Vaggade in min tvååriga femtonkilos-bebis i hans rum och säng och vi båda somnade där. Otroligt nog sov vi sedan resten av natten i hans lilla säng som inte kan vara mer än 70 centimeter bred.
På morgonen var han sitt vanliga glada jag igen, medan jag var mitt vanliga sjuka jag.. Vi slängde på oss ytterkläder och åkte till Kärra och mamma som skulle vara hemma idag. Väl där upptäckte jag att det hade runnit en massa klegg ur hans högra öra, precis som förra gången då han hade haft en öroninflammation som spruckit...
Ringde vårdcentralen och talade med dem. Berättade detta med hans öra och de sa att han troligtvis haft en öroninflammation som spruckit, igen, men om han mådde bra och inte hade någon feber så behövde vi inte söka läkarvård. Däremot fick vi en återbesökstid för Liam och hans öron i februari (hade ju glömt att han hade tid förra veckan..) Ska höra med läkaren då hur nyttigt det kan vara att ha öroninflammationer som spricker av sig själv hela tiden. Får jag inget lugnande svar ska jag vända mig till en öronspecialist!
Till slut så fick jag vaggat honom lugn. Vilket var väldigt trevligt med tanke på febervärk i hela kroppen samt feberfrossa.. Vaggade in min tvååriga femtonkilos-bebis i hans rum och säng och vi båda somnade där. Otroligt nog sov vi sedan resten av natten i hans lilla säng som inte kan vara mer än 70 centimeter bred.
På morgonen var han sitt vanliga glada jag igen, medan jag var mitt vanliga sjuka jag.. Vi slängde på oss ytterkläder och åkte till Kärra och mamma som skulle vara hemma idag. Väl där upptäckte jag att det hade runnit en massa klegg ur hans högra öra, precis som förra gången då han hade haft en öroninflammation som spruckit...
Ringde vårdcentralen och talade med dem. Berättade detta med hans öra och de sa att han troligtvis haft en öroninflammation som spruckit, igen, men om han mådde bra och inte hade någon feber så behövde vi inte söka läkarvård. Däremot fick vi en återbesökstid för Liam och hans öron i februari (hade ju glömt att han hade tid förra veckan..) Ska höra med läkaren då hur nyttigt det kan vara att ha öroninflammationer som spricker av sig själv hela tiden. Får jag inget lugnande svar ska jag vända mig till en öronspecialist!
Hinner bara öronen läka mellan gångerna är det nog inte så farligt att de spricker, som jag förstått det är det bättre att de spricker så att vätska å annat bös kan rinna ut osv plus att smärtan blir mindre för barnet. Har man däremot så ofta som jag hade så hinner ju hålet inte läka mellan gångerna, men så många ggr har han ju inte haft det än.
SvaraRadera