Mardrömmar och solskenstrots

Igår var jag så trött, så jag gick och lade mig redan innan 24.00, vilket inte hänt den senaste veckan iaf.
När klockan var runt halv ett hörde jag små fötter komma springandes i hallen, noterade även då att Joacim inte lagt sig så jag tänkte att han tar Liam, men icke.. Liam kom in och kröp upp i sängen hos mig, senare visade det sig att Joacim hade somnat på soffan.
Jag hade absolut inget emot att Liam kröp ner i sängen hos mig, det var riktigt mysigt, bara han och jag. Liam låg länge och vred och vände på sig, och för en stund trodde jag att han skulle hosta lungorna ur sig. Efter fått lite vatten så somnade han om och sov relativt lugnt.
Helt plötsligt (hade iofs gått några timmar) vaknade jag upp av att Liam gjorde tjöt, som nästan en ylning, ngt som från ett djur som hade ont. Liam började fäktas vilt med armarna och sparkade för fullt med benen. Omtumlat hoppade han upp i sittande ställning, fortfarande fäktandes med armarna, och jag blir då lite orolig för honom och vill ju naturligtvis ta honom till mig så han lugnar ner sig. Då ger han sig på mig och slår mig i ansiktet, med full kraft, tills jag får riktigt tag i honom och håller han hårt emot mig. Då lugnar han ner sig, säger mamma ynkligt och vill ner på sin kudde och sova vidare.
Jag blev helt skärrad över detta, men förstod ju att det bara var en mardröm. Hade ju helst kunna skydda honom från mardrömmar.

Men det kanske är så att barn runt tvåårsåldern börjar få hemska mardrömmar.. Någon som vet? Någon som har erfareheter av det?

Idag på dagen har det varit strålande fint väder. Vi tog en tripp till Plantagen och köpte lite blommor som jag planterade i krukor som ska placeras ut i trädgården.
Vet inte om jag nämnt det tidigare, men vi bor mittemot områdets sandlåda, och mellan oss och sandlådan ligger det en liten gata, som folk kör alldeles för fort på..
Idag bestämde Liam sig för att vara extra trotsig och inte lyssna på oss alls, han verkligen totalignorerade oss. Sprang över vägen hela tiden, fast han mkt väl vet att han inte får det! Sedan så var han allmänt trotsig och jobbig resten av dagen. Lyssnade inget alls, vägrade äta, kastade grejer till höger och vänster, slogs med oss, bet mig osv osv..
Han har sådana här perioder imellanåt, men jag hoppas denna perioden går över snart, för man blir ju nästintill galen...