Det är en massa folk som undrar hur jag ska orka med utbildningen samtidigt som jag ska jobba 100%. Så vänner, släkt och arbetskamrater (och alla andra med för den delen), nu ska jag förklara!
Först och främst är det så att jag har länge velat läsa denna utbildningen, och många har tjata på mig att jag borde göra det för jag är sååååå himla duktig. Så en dag satt och och tänkte "vafan, jag skickar in en ansökan". Tänkte inte mer på det förrän jag helt plötsligt fick besked om att jag hade kommit in. Jag blev alldeles fnittrig när jag såg antagningen.
Jag och Joacim (maken alltså) satte oss ner och talade om det. Visst kände vi att det skulle bli tufft men vi tyckte båda att det var värt ett försök. Vi har ju liksom ingen annan möjlighet till att plugga om det inte är på distans, vi har liksom inte råd och vi vill inte ta studielån då vi tycker att lånet på huset räcker. Kursen är i 20 veckor, och 20 veckor kan vi stå ut, vi har ju ett helt liv framför oss.
Sedan är det ju så att jag (och maken med faktiskt) tillbringar en massa tid framför datorn. Jag får bara lägga min energi på att plugga och inte sitta med bloggdesigner och liknande (typ facebook...). Sedan får maken min hjälpa till mer hemma också (i alla fall mer än vad han gör nu för jag gör faktiskt det mesta själv), och det kommer hjälpa mycket.
Sedan kommer det nog inte skilja så mycket på hur det varit innan, förutom att maken inte kan jobba över hela tiden som han har gjort innan (han hade ju minst 15 timmar i övertid varje vecka). Vi kommer båda två att vara hemma, skillnaden som kommer märkas är väl att jag oftare sitter med näsan i en lärobok istället för att sucka över att behöva se på tecknat med Liam.
Men om allt går käpprätt åt pipsvängen så har vi ju några nödplaner. Jag kan alltid gå ner till 75% på jobbet, eller helt enkelt hoppa av kursen.
Sedan har jag underbara vänner och en underbar familj som gärna ställer upp med barnpassning och underhåller Liam om det blir alldeles för körigt.
