Japp japp japp

Det blev en liten ny design. Har inte tid att sitta vid datorn några längre stunder för herr jag-ska-vara-så-nära-min-mamma-som-jag-kan-hela.tiden-för-att-göra-henne-så-galen-som-möjligt stör mig (jag menar James för dig som inte förstod det). Så jag är inte helt nöjd men det får duga så länge. 

Igår blev jag 22 år (läs 31 år) och blev lite firad. Tyvärr hade jag migrän hela dagen så jag hade väl inte så kul.. Av ungarna fick jag strumpor och en tisha, mycket välbehövt! Av pärona fick jag en almanacka att ha i väskan, blir ju galen på kalendern i mobilen och jag glömmer hela tiden att kolla den... Sedan så fick vi en ny mikro av mamma o pappa när vi flyttade in i vår nya lägenhet som var en för tidig födelsedagspresent. Av maken fick jag: ingenting... Vi är ju urfattiga för tillfälligt så vi sa att vi tar en utekväll lite längre fram med mycket mat och mycket alkohol, utan barn!

Migränjäveln sitter fortfarande kvar lite idag så jag trycker i mig Magnecyl koffein så jag lär ju aldrig somna ikväll, haha.

Julafton 2011

Tomten kom även på julafton med en massa paket. 

Vi hade en lugn julafton. Det var vi fyra, mamma, pappa och min morfar. Syrran och hennes kille firade med hans familj. Nästa år blir det nog full rulle. Då är det Liam, James och Annelis (syrrans) bebis. Härligt när familjerna växer!

Lilla julafton!

Tomten kom en sväng en dag för tidigt! Farmor hade ringt och fixat det med honom. Två kusiner steppade runt och var eld och lågor över alla paket som de fick. Och konstigt nog fick de precis vad de önskade sig!

Nu är julen här på riktigt!

Jag är verkligen helt slut, både i knopp och kropp

Här har det varit full rulle. Jag är helt slut både fysiskt och psykiskt, ska försöka förklara lite utan att utlämna den det berör med namn... men det blir svårt...

I söndags fick vi reda på att en anhörig stod på en bro och tänkte hoppa. "Dra åt helvete" sa personen och slängde på luren, sedan fick vi inte tag på personen (vi kan kalla den anhörige för BT). Och efter ett tag så gick det inte ens fram signaler till BT. Maken och hans syster slängde sig in i bilen för att leta efter BT samtidigt som svärmor hjälpte till  att kontakta polisen. Många timmar gick och många telefonsamtal blev det. Till slut hittades BT och kördes upp till psykakuten på östra.

BT var full. BT har alkoholproblem. Fast det inser BT inte (eller jo, kanske lite nu efteråt). Men BT sa "ni fattar inte, jag mår ju bra när jag dricker". Varningssignal???

Vilket som så stannade BT faktiskt kvar på psykakuten och gick med på att bli inskriven. Men dagen efter ville BT hem trots att de ville att BT skulle stanna kvar i alla fall tre dagar till. Men BT blev utskriven, man får ju tyvärr inte tvångsinlägga folk nuförtiden.

Utanför dörrarna till psykiska kliniken fick BT ett epileptiskt anfall och skickades upp till medicin. Där gjordes några kontroller och BT skickades hem för de hittade inte ngt. 21:30 kom BT hem med taxi och visste knappt var personen var...

Nu verkar BT må lite bättre, men långt ifrån bra. Vi försöker kolla BT med jämna mellanrum, men det är samtidigt svårt, BT är trots allt en vuxen människa.

Och trots allt detta så skickade Joacim iväg mig på en planerad Ullareds-shoppingresa som mamma och jag bestämt långt tillbaka. Och efter denna var jag så trött och hade så ont i hela mig och i foglossningen och av förvärkar så jag stannade kvar hos päronen över natten. Och igår blev det en sväng till barnmorskan och Liam fick vara hemma från dagis för han hade så ont i magen. Sedan hjälpte jag syrran med att köra henne till veterinären så hon kunde få medicin till sin hund som har blodiga diarréer efter kastrering. Och idag är det dags för samtal hos Aurora-mottagningen angående min förlossningsrädsla.

Jag är helt slut!

Förlåt!

.

Jag vet inte vad som hänt med mig. Har inte bloggat på tok för länge. Känns som om jag skulle behöva utöka dygnet med sisådär 24h till... Sedan blir det ju inte bättre av att jag behöver sova minst 10h per natt för att fungera...

Igår var det midsommarfirande på dagis. Tog med mig syster yster dit så hon kunde springa efter Liam eftersom jag misstänker att mina höfter trillar av om jag försöker röra mig i hans takt (maken var och tittade på flogging molly på Liseberg samt att han helst håller sig undan sånt här).

Idag styr vi våran röda bil till Råda. Vårat landställe. Traditionsenligt firar vi med familjen Eriksson. Hoppas på lite uppehåll imorgon en stund i alla fall!

.

Såpbubblor roar många

.

I lördags var maken min på svensexa så jag och Liam begav oss till landet. Vi började dagen (efter kört maken till svensexan) med att vänta på att Coop skulle öppna. Vi var ute rätt så tidigt kan jag säga. Vi handlade, åkte hem och packade och styrde kosan mot landstället.

Syrrans kille fyller år på måndag så han passade på att ha ett litet kalas i lördags. Elvis the dog var naturligtvis med. Liam är vanligtvis (liv)rädd för honom. Men i lördags gick det bra. De sprang som tokar och jagade såpbubblor. Så jag hoppas hans rädsla för hundar har minskat lite i alla fall!

Efter vi hade ätit i lördags (vi snyltade middag hos mamma och pappa) så somnade jag i solen på en sådan där strandstol. Jag sov i en och en halv timma. Det är inte ofta jag gör så och jag var verkligen förvånad över att jag somnade. Visserligen har jag varit väldigt trött de senaste dagarna, men jag brukar inte somna för det.

..

Kalas

Idag har vi varit på kalas hos Liams kusin. Liam var jätteblyg i början men med att tiden gick kom han mer in i kalasgänget. Han hade jätteroligt och ville inte åka hem, trots kalaset var slut.

Det var korv, tårta och fiskdamm på kalaset. Spiderman var där också. Cewin (kusinen) verkade bli glad för sina presenter, dock tror jag att grejen med kalas betydde mer för honom än vad presenterna gjorde. Tyvärr ser det inte ut så på en av bilderna men det är för att min kamera inte ville vara med riktigt och killarna tröttnade på att posera för mig.

FARMOR

I februari fyllde Liams farmor hela femtio år. Liam och jag såg till att vara lite extra konstnärliga och knåpade ihop lite fina saker till farmor. Jag gjorde ett sött kort, och Liam gjorde ett ännu sötare kort, och inuti skrev han både Liam och Farmor, och stolt som en tupp var han också! Sedan tillverkade jag en liten "ask" till farmor för det jättefina armbandet som Liam helt hade valt ut själv. Farmor blev såklart jätteglad!

JAG HAR BLIVIT "MOSTER"

Det är inte så allvarligt som det låter... Syrran och hennes sambo har skaffat sig en hund (jag hade däremot föredragit en riktig bebis...). Elvis heter han och är runt 4 månader gammal. Jag är verkligen ingen hundmänniska men jag tänkte ändå att ni skulle få titta på vovven.

FÖR ATT KLARGÖRA DET HELA FÖR ALLA HUNDRATALS SOM FRÅGAR HELA TIDEN

Det är en massa folk som undrar hur jag ska orka med utbildningen samtidigt som jag ska jobba 100%. Så vänner, släkt och arbetskamrater (och alla andra med för den delen), nu ska jag förklara!

Först och främst är det så att jag har länge velat läsa denna utbildningen, och många har tjata på mig att jag borde göra det för jag är sååååå himla duktig. Så en dag satt och och tänkte "vafan, jag skickar in en ansökan". Tänkte inte mer på det förrän jag helt plötsligt fick besked om att jag hade kommit in. Jag blev alldeles fnittrig när jag såg antagningen.

Jag och Joacim (maken alltså) satte oss ner och talade om det. Visst kände vi att det skulle bli tufft men vi tyckte båda att det var värt ett försök. Vi har ju liksom ingen annan möjlighet till att plugga om det inte är på distans, vi har liksom inte råd och vi vill inte ta studielån då vi tycker att lånet på huset räcker. Kursen är i 20 veckor, och 20 veckor kan vi stå ut, vi har ju ett helt liv framför oss.

Sedan är det ju så att jag (och maken med faktiskt) tillbringar en massa tid framför datorn. Jag får bara lägga min energi på att plugga och inte sitta med bloggdesigner och liknande (typ facebook...). Sedan får maken min hjälpa till mer hemma också (i alla fall mer än vad han gör nu för jag gör faktiskt det mesta själv), och det kommer hjälpa mycket. 

Sedan kommer det nog inte skilja så mycket på hur det varit innan, förutom att maken inte kan jobba över hela tiden som han har gjort innan (han hade ju minst 15 timmar i övertid varje vecka). Vi kommer båda två att vara hemma, skillnaden som kommer märkas är väl att jag oftare sitter med näsan i en lärobok istället för att sucka över att behöva se på tecknat med Liam.

Men om allt går käpprätt åt pipsvängen så har vi ju några nödplaner. Jag kan alltid gå ner till 75% på jobbet, eller helt enkelt hoppa av kursen.

Sedan har jag underbara vänner och en underbar familj som gärna ställer upp med barnpassning och underhåller Liam om det blir alldeles för körigt.

BÄSTA KÖKSBÄNKEN I GÖTEBORG

.

Den allra bästa köksbänken hittas i Kortedala i ett höghus på Kalendervägen. Våning nio. Både jag och min syster har tillbringat många timmar på den bänken. Det är en fantastisk känsla, man är ju faktiskt lika högt upp som träden. Man ser uppför hela backen, bilarna som kommer och folk som går ser ynkligt små ut. Liam är minst sagt fascinerad av bänken och utsikten, fast det är förstås lite läskigt också.

Köksbänken tillhör min morfar, Liams gamlemorfar. Vi var där på fika idag. Liam fick en godispåse och båda två satt och larvade sig med godiständer. Liam var så söt, hoppade upp och ner i knät på gamlemorfar, samt knödde ner sig bredvid gamlemorfar i hans fåtölj. Underbart att se, och säkert medicin för morfars ensamma själ.

De talade lite om jul och om tomten (morfar var ju inte med då för han låg på sjukhus). Morfar frågade Liam var Jultomten bor. Liam svarade "där gamlemormor bor". Nästan exakt samma sekund han sa det tittade han på mig och såg verkligen ut så som man gör när man sagt något fel och sa "mamma jag vill åka hem nu". Sedan kröp han upp i soffan hos mig och gömde sig. Efter en stunds lirkande från min morfar var Liam sitt vanliga spralliga jag igen.

Vad pågår i en treårings hjärna? Hur mycket förstår de av döden? Till Liam har jag sagt att gamlemormor bor i himlen. Antagligen tror väl han att tomten med sina flygande renar också bor där. Kändes lite tröstande ändå, man kan nog ha sämre sällskap än tomten!

LILLA JULAFTON

.

MIDDAG

Sitter hemma hos mamma och pappa. 

Liam och jag blev inbjudna på frukost av mamma imorse, och vi har spenderat hela dagen ihop. Vi har varit iväg och inhandlat mat för julafton och julklapp till maken. Hittade även en liten rolig julklapp till syrran också, hihi. Frågan är om jag ska försöka slå in lite av alla klappar som står hemma? Om jag inte stupar i soffan när jag kommer hem. Har levt med en helvetisk huvudvärk de senaste dagarna och det börjar tära lite på mig. Kanske ska se om jag kan hitta någon bok och sätta mig och läsa i soffan bredvid granen. Kanske tända lite ljus också.

Ska snart se om jag kan få med mig Liam hem. Han och morfar håller på att leka i gillestugan. Han lär inte vilja åka hem, men jag längtar faktiskt lite hem...

DAG 17 - barndomsminne

Jag kommer ihåg en hel del från väldigt ung ålder. Vissa minnen är daterade från jag var i tvåårsåldern. Många av mina tidiga minnen är av min farmor. Kanske beror det på att min farmor dog när jag bara var fyra år gammal (-86, samma år som Olof Palme blev mördad), och att jag på något sätt mitt i barndomen förstod det hela och vårdade därför minnena ömt.

Ett av de starka minnena jag har av min farmor är från Lucia 1985. Jag var sjuk, öroninflammation som vanligt. Men jag deltog ändå i områdets luciatåg, för min farmor bar mig. Ett annat är från vårat sommarställe (måste vara sommaren 1985). Vi har ju några småstugor alldeles intill en liten sjö. Och på somrarna får barn och ungdomar öva på att segla små pyttebåtar. Jag kommer ihåg att jag och farmor stod vid strandkanten med var sin svensk flagga i händerna och ropade och stojade "heja! heja!".

Jag tycker om de här minnena. De är viktiga för mig. Farmor fanns bara med i en sådan liten del av mitt liv så det känns otroligt viktigt att bevara hennes minne på något sätt!

När jag var liten så tyckte jag om att prata väldigt mycket. Jag blev kallad för "tjöta två", "tjöta ett" var min farmor! (tjöta = göteborgskt uttryck för, tjata, prata)

DAG 11 – Mina syskon

Idag är det ju gôrlätt, som man säger i Göteborg. Jag har en syster, en lillasyster. Hon är min bebis. Hon är 23 år. Varje gång någon frågar mig hur gammal jag är måste jag utgå från hennes ålder, hon är 23, så då måste jag vara hmmm... 24 25 26 27 28, just det 28!

En syster som är fem år yngre är bra att ha. Vi har aldrig bråkat direkt. Mycket tack vare ålderskillnaden. Vi har alltid varit i olika faser och alltid haft fullt upp med vad man till exempel gör i åldrarna 15 och 10. Däremot var jag såååå besviken när hon föddes. Vaddå lillasyster? Jag skulle ju ha en storebror som skulle heta Christian, för det hade minsann min bästa kompis Nina. Tyckte ofta att hon var jobbig som bebis när hon jämt skulle krypa efter mig och dreggla på mina leksaker, det löstes lätt med en box på hjässan "nej jag har ingen aaaaning om varför Anneli gråter..."

Nu har vi till slut vuxit ikapp varandra. Och Anneli bor ihop med en kille, och är förlovad. Vad hände där liksom? Jag har fått acceptera att hon inte är så liten längre. Hon är bäst att ha! Ställer upp i vått och torrt för henne.

Älskar dig syrran!!!

DAG 03 - mina föräldrar

Detta är mina föräldrar. Visst är de fina på sina bröllopsfoton? Och unga, hihi.

Mamma och pappa har varit ihop i flera evigheter. De blev väl tillsammans när mamma var runt tretton, fjorton år. Så det har nästan varit ihop i 40 år, och det är inte illa. De har två barn, mig förstås, och min lillasyster Anneli.

Mina föräldrar är som föräldrar är mest, de stöttar mig i allt jag vill, de släpper allt om jag ber om hjälp. Det är ovärderligt att ha vanliga föräldrar. Skulle inte vilja ha dem på något annat sätt!

Sedan är de naturligtvis världens bästa barnvakter!

.

FARS DAG

I morse smög jag och Liam oss upp och slog in paket till pappan i den här familjen. Sedan smög vi ut till soffan (han hade visst somnat mitt i sitt spel på xboxen) och väckte honom. Två stycken t-shirtar fick han. Liam hade valt ut en med två tåg på som enligt honom var jättecool, och som tur var så tycke pappan om den med.

Senare på dagen begav vi oss ut till mina päron där vi bjöds på lunch
i form av tre olika pajer. Gotta! 

Nu sover Liam (som vanligt vid den här tiden). Men det ovanliga idag är att han ville gå och lägga sig. Fast det är ju inte så konstigt. Vi var ju hos läkaren i lördags och visst hade han öroninflammation allt. Dubbelsidig sådan också. Och som vanligt värst i högerörat, där var det en mycket kraftig sådan. Sedan var han väldigt röd i halsen. Så nu äter han sin vanliga Kåvepenin-kur, 7,5ml tre gånger dagligen i fem dagar. Febern har börjat gå ner, men har ger sig för öronen från och till och säger att han har ont. Så imorgon blir det inget dagis, få se hur det blir på tisdag.

Nu ska jag gå ut till maken som tittar på amerikansk fotboll 
och somna på soffan för nu är jag trött!

FÖRLOVNINGSKORT

I fredags förlovade min lillasyster sig. Anneli och Christoffer är ett sött par, lite som ett gammalt pensionärspar, hehe (får väl tillägga att de är 5 år yngre än mig, hihi). Eftersom detta jihu hände så var jag ju tvungen att göra ett litet kort till dem som de fick idag tillsammans med en liten present.

Liam ville inte vara sämre han, så han knåpade ihop ett ursött kort till dem :)

NYGJORD DESIGN TILL LYCKLIG SVÄGERSKA!

.

Igår fick jag bara från ingenstans en massa inspiration till att göra en bloggdesign. Och vilken tur jag hade när jag för länge sedan hade lovat svägerskan en ny design så jag hade någon att göra det för. Känns som om jag inte haft tid eller ork till något sådant det senaste alls, så jag blev glad när skaparlusten återvände!

Så här blev det:

Svägerskan blev supernöjd! Och jag tycker själv att det blev rätt så bra. Blev en hel del pillande i html-koden för bloggen och man märker att man är lite ringrostig. Men nu så hoppas jag att skaparlusten ska stanna kvar så jag kan börja på min bloggdesign-blogg igen!

Vill ni se bloggen i sin helhet så klickar ni HÄR

.

TILL KYRKAN VI GÅ..

.

Idag har vi varit i kyrkan, det händer verkligen inte ofta! Inte frivilligt i alla fall, hihi. Anledningen till kyrkobesöket idag var Zoe, min sysslings dotters. Vet inte riktigt vad man ska säga om just dopet. Allt kyrkligt känns så förbannat stelt med präst, orgel, psalmer och böner. Stå upp, sitt ner... Men lilla Zoe skötte sig finfint. Liam skötte sig ännu bättre. Han satt och var tyst och lekte med sina bilar och käkade tablettaskar.

I kyrkan nämnde Liam att han hade ont i magen. Väl på församlingshemmet där dopfikat var fick Liam jätteont i magen. Han sjunk ihop, kunde inte sträcka på sig. Han satt som klistrat vid mig och gnydde. Jag blev ju livrädd. Han har nog inte sagt att han haft ont innan någongång alls. Och det ville inte ge med sig. Så efter över en halvtimma beslöt vi oss för att åka till sjukhuset, men då släppte det i magen för honom. Och han blev mer och mer sig själv igen. Nu ikväll har han varit sitt vanliga och stojjiga jag igen. Men jag blev rejält rädd.

För övrigt var det kul att träffa den delen av släkten igen. Vi träffas så gott som bara vid dop och begravningar. Få se till att åka hem till dem någon gång och hälsa på när det inte är så mycket folk runtomkring.

Nästa kyrkliga event är inplanerat till juni 2011.

Då är det min vän Malin som gifter sig med sin Johan.