Ja, hur blev det nu?

.

Jag har ju som sagt var väldigt lite ork till att sitta vid datorn och göra något alls på den nu för tiden, men nu har jag mailat runt till lite banker och mäklare och tänkte, vafan, jag passar på att blogga lite också så är det gjort.

För några veckor sedan var ju jag och maken på Auroramottagningen på östra sjukhuset. Är man speciellt rädd och nervös inför förlossningen kan man få tala med speciella barnmorskor och komma fram till en plan hur man ska ha förlossningen. Sedan kan ju ingen riktigt säga att det blir exakt som det är planerat, men det står i ens journal varför man har varit hos Aurororna samt att man är rädd.

Jag har ju tidigare skrivit om min förlossning med Liam och beskrivit hur jag uppfattade den (finns att läsa här), och jag har ju tidigare nämnt att jag gärna ville ha ett kejsarsnitt denna gången (läs här). Men när jag väl kom till Auroramottagningen så kände jag att jag skulle vilja ha en helt vanlig förlossning, men en kontrollerad sådan. Och det tyckte barnmorskan också! Så vi kom fram till att jag kommer upp på en undersökning typ dagen innan beräknat förlossningsdatum, och om livmodersetappen är mogen då så får jag en tid dagen efter och då ska förlossningen sättas igång. Då kommer de sätta en kateter i ryggen där jag sedan ska få smärtlindring genom, och därefter ska de ta hål på hinnorna så vattnet går. Och vid första värken så dras smärtlindringen (eda:n) igång. Och detta känns så himla bra!

Så på tisdag ska jag till min barnmorska (sista inbokade besöket, hihi), och hon kommer skicka upp en remiss till östra och jag kommer få en tid. Men eftersom jag inte har helt full tillit till sjukvården så kommer jag ringa dem på torsdagen och kolla så de fått remissen och tigga till mig en tid. Sedan kan det ju vara att det sätts igång innan, men det hoppas jag inte, vi har en del att stå i här hemma innan.

Men jag vill bara säga en sak, är du rädd, tveka inte att säga till din barnmorska, hon finns ju faktiskt där för att hjälpa dig under graviditeten!!! 

Jag har nämnt något om min konstnär innan va?

.

Liam har målat ett porträtt av mig, med bebis i magen och allt. Till och med navelsträngen är med! Sedan har han målat en så söt gubbe som föreställer sig själv. Måste iväg i veckan och köpa några kilometer ritpapper för det går åt här hemma ska ni tro. Han kan verkligen sitta och måla i timtals. Min lille plutt!

Fortsatt frånvaro

Det är inte ofta jag orkar sitta vid datorn nu. Energin och lusten finns inte till för det. Sitter jag vid datorn blir jag så otroligt slö och vill bara gå och lägga mig, och sova dygnet runt går ju liksom inte. (fast jag sover ju i och för sig otroligt skitdåligt på nätterna nu, precis som man bör)

Dagarna går åt till allmänt pyssel. Jag har just sytt ihop ett lapptäcke till Herr Bebis, och Liam tyckte det var så fint så igår var vi och köpte tyg så jag kan sy honom ett också. Jag städar, plockar, lagar mat, bakar och tvättar och går i lugn och ro och bara inväntar Herr Bebis.

Sedan har vi haft fullt upp på eftermiddagarna. Vi har bestämt nu att vi ska flytta!!! Området vi bor i nu är allt utom barnvänligt. Vi vill bo på ett ställe där vi kan skicka ut Liam så han kan leka med sina kompisar utan att behöva oroa oss för stora vägar och galna människor. Vi har varit på tre visningar och inget av husen har varit perfekt, men det har gjort så att vi verkligen vill bo och hur vi vill ha det. Så nu väntar vi på att banken ska ringa oss så vi får komma dit och få ett lånelöfte. Sedan letar vi på allvar och på hög hastighet i området dit vi vill bo!

En till mig och en till lillebror

.

Om ni har missat det är min son ett stort fan (läs besatt...) av Blixten. Och självklart ville han ha en ny blixten med "fläjms" på. Och lika självklart var det att lillebror skulle ha en Blixten med. Dock så fick lillebror inte ha en hård blixten med hjul, för sådana berättade han att bebisar kan äta upp och dö av. Så han hittade en mjukisblixten som nu ligger i Herr Bebis säng och väntar.

Så läckert det kommer bli!

.

Drog med mig Liam och mina föräldrar på loppmarknad idag. Maken ville vi inte ha med oss, han stannade hemma sjuk. Jag har länge varit ute efter en amningsstol som kan stå inne i sovrummet. Hade en version för stor amningsfotölj när Liam var bebis och det var guld värt när man nattammade. Dock ville jag ha en lite mindre denna gången. Denna pinnstolen bokstavligen stod och skrek "Helena, köp mig!!!!" och vem är jag att protestera? 150 spänn fick jag ge, helt okej! Nu ska den bara slipas och målas vit, samt behövs det sys en dyna och någon kudde till den.

Begynnande trettioårskris?

Jag har alltid haft ljust hår (förutom som pyttebebis, föddes ju med kolbrunt hårsvall). Och mig har man alltid associerat till söt blond flicka med långt hår. Nu har jag ju i och för sig inte haft långt hår på några år men ni förstår. Tror ni inte jag får lite panik då när jag upptäcker att jag inte är så ljus längre? Håret som växer ut nu är typ brunt!!  

"Jaaa, din pappa var ju blond tills han blev runt trettio" säger mamma som den mest naturliga och självklara  saken i världen... Men hallå!!?? Jag har alltid varit blond, det är liksom mitt signum. Nej, så här kan jag inte ha det. Men vad ska jag göra? Tänker så det knakar. Antingen blir jag besatt av att blondera mig, om och om igen, för att utväxt syns ju så fort. Eller så får jag se till att bli snäppet mörkare, kanske slänga i en massa mörka slingor (läs frisören). Frågan är bara om jag ska göra det innan eller efter bebis har kommit... Efter blir det nog, det kan jag unna mig efter en förlossning!

Förresten, nu är det MAX en månad kvar tills bebisen kommer!

Underbart!

Förstår inte mig själv ibland

När jag var gravid med Liam så hade jag jämna plågor hela tiden. Eller nja, jag hade mycket ont i ryggen. Men jag stortrivdes med att vara gravid och tyckte det var helt fantastiskt. Och hur känns det denna gången...?

Idag: inte lika fantastiskt...

Inatt har jag knappt kunna sova på grund av halsbränna, samt att jag har börjat läcka. Nej inget urinläckage (än så länge i alla fall...) utan tuttarna har börjat läcka.. Och de tyckte det var en bra idé att börja göra det inatt... Jag slår i magen i allt och allt känns för trångt, spelar ingen roll om det är ett linne vi talat om eller helt enkelt typ soffan. Det är varmt, jag kokar hela tiden. Och de där buffarna och sparkarna som förut var så mysiga då? Inte så mysiga längre nu när magen börjar bli för trång för Herr Bebis. Uppenbarligen kommer han antagligen vara byggd som en bodubuildare när han kommer ut och antagligen kommer han fixa så att han själv tar sig ut genom typ naveln.

Nej, jag är trött på det här nu och de få veckorna som är kvar känns som alldeles för lång tid!

Jag är verkligen helt slut, både i knopp och kropp

Här har det varit full rulle. Jag är helt slut både fysiskt och psykiskt, ska försöka förklara lite utan att utlämna den det berör med namn... men det blir svårt...

I söndags fick vi reda på att en anhörig stod på en bro och tänkte hoppa. "Dra åt helvete" sa personen och slängde på luren, sedan fick vi inte tag på personen (vi kan kalla den anhörige för BT). Och efter ett tag så gick det inte ens fram signaler till BT. Maken och hans syster slängde sig in i bilen för att leta efter BT samtidigt som svärmor hjälpte till  att kontakta polisen. Många timmar gick och många telefonsamtal blev det. Till slut hittades BT och kördes upp till psykakuten på östra.

BT var full. BT har alkoholproblem. Fast det inser BT inte (eller jo, kanske lite nu efteråt). Men BT sa "ni fattar inte, jag mår ju bra när jag dricker". Varningssignal???

Vilket som så stannade BT faktiskt kvar på psykakuten och gick med på att bli inskriven. Men dagen efter ville BT hem trots att de ville att BT skulle stanna kvar i alla fall tre dagar till. Men BT blev utskriven, man får ju tyvärr inte tvångsinlägga folk nuförtiden.

Utanför dörrarna till psykiska kliniken fick BT ett epileptiskt anfall och skickades upp till medicin. Där gjordes några kontroller och BT skickades hem för de hittade inte ngt. 21:30 kom BT hem med taxi och visste knappt var personen var...

Nu verkar BT må lite bättre, men långt ifrån bra. Vi försöker kolla BT med jämna mellanrum, men det är samtidigt svårt, BT är trots allt en vuxen människa.

Och trots allt detta så skickade Joacim iväg mig på en planerad Ullareds-shoppingresa som mamma och jag bestämt långt tillbaka. Och efter denna var jag så trött och hade så ont i hela mig och i foglossningen och av förvärkar så jag stannade kvar hos päronen över natten. Och igår blev det en sväng till barnmorskan och Liam fick vara hemma från dagis för han hade så ont i magen. Sedan hjälpte jag syrran med att köra henne till veterinären så hon kunde få medicin till sin hund som har blodiga diarréer efter kastrering. Och idag är det dags för samtal hos Aurora-mottagningen angående min förlossningsrädsla.

Jag är helt slut!

Hicka

.
Herr Bebis har tokmycket hicka. Undrar om det beror på att han gör mycket andningsövningar?

Lite mysigt är det allt men jag hoppas på att han inte har så mycket hicka utanför magen sedan. Tycker hicka på små bebisar är lite läskigt då hela bröstkorgen ser ut att bubbla och vika sig på de små liven.

En perfekt flygplats

Ibland (eller ja, nästan alltid nu för tiden...) är det gott att släppa ut magen. Och då tar det inte lång tid innan Liam ska fram till magen och känna, klämma och putta så lillebror sparkar. Eller bara ropa nära magen "hallå bebisen, är du vaken?". Sedan så brukar han köra bilar på magen, och som ni ser, även flygplan. Det bästa är när bebisen sparkar ner bilarna från magen!

Ser ni på bilden att bebis har kört upp rumpan under flygplanet? Och han håller på att sparka på Liams hand.

Nu vet jag vad apan heter!

Paul Frank var visst märket. Finns på alla saker, mobilskal, kläder, hjälmar, skor och så mycket mer, men det viktigaste är den blivande skötväskan. Snälla svärmor donerade lite pengar till oss så jag ska iväg efter dagislämningen imorgon och inhandla väskan! Wiii!!! Och sedan ska jag packa ner Herr Bebis bb-kläder i den så väskan står redo!

Bebis bebis bebis bebis bebis bebis bebis bebis

Det är inte mycket mer än just BEBIS som rör sig i huvudet just nu, och det avspeglas nog i bloggen. Sorry, jag är liksom inte mer intressant än så här.

Kläderna längst upp till vänster är från Lindex och jag köpte dem idag. Jag blev bara så tokkär i dem för ett tag sedan så jag kunde verkligen inte låta bli. Kläderna längst upp till höger köpte jag för ett tag sedan som åka-hem-från-bb-kläder, men de har fått konkurrens nu. Men de får definitivt följa med upp till bb. Nu saknas bara en först pyjamas och sedan är jag nöjd! De söta skorna fick jag till Liam, men han växte ur dem så himla fort. De blir perfekta nu i vinter!

Ny skötväska tack!

Idag har jag (helt ensam, bara jag!!!) varit ute och shoppat lite. Lite mer kläder till bebisen. JO! Den behövde mer, eller ja, nä, kanske inte, men jag hade ju faktiskt fastnat för kläderna, filten, mössan och tossorna. Sprang en sväng i bebisaffärer också, kollade på nytt babyskydd, men kom fram till att det vi har får duga. Sedan är jag på jakt efter en ny skötväska också för den jag har håller inte helt för det regniga Göteborgsväder som vi faktiskt har större delen av året. Jag kollade i bebisaffärerna men hittade ingen som jag tyckte var bra och som kunde hålla väta ute. Så jag råkade ramla in i en väskbutik och kolla vad jag hittade:

Jag är sjukt sugen på väskan med apan på. Märket heter säkert något, men omedveten och okunnig jag är om märkesgrejer så får ni leva utan namnet på det. Sedan tycker jag också att apan är lite barnslig och passar som skötväska. Sedan är det lite plastigt material (fejkskinn kanske det ska likna??) så det håller regn, tö, snö och väta ute. Jag tror maken tycker det är okej att jag köper den, för det enda han sa om den var "det är en apa på den", haha.

Detta ska jag köpa till bebisen för jag tycker att det är såååå fint!!!

Inhandlingslista till kommande bebisar

.

Jag har börjat kolla av vad jag har hemma och vad jag behöver till Herr Bebis ankomst. Tänkte dela med mig av en lista till alla andra som är gravida. Kanske hittar du något som du tänker "oj det har jag glömt" eller så säger du kanske "nej, fy fan vad onödigt", haha. Naturligtvis tar jag även emot råd och tips om saker att ha!

Saker med ett blått X har jag köpt/fått nu, saker med ett rosa X hade jag kvar sedan Liam.

Till Bebis:

(x) Åka hem från bb-kläder

(xx) Kläder

(x) Overall

(x) Mössa

(x) Sockar

(x) Vantar

(x) Tossor

(x) Bärfilt

(x) Bärsele

(x) Babyskydd

(x) Säng

(xx) Sängkläder

(x) Vagn

(x) ”Vagnkläder”

(x) Skötväska

(  ) Babyfilt

(  ) Andningslarm

(  ) Newborn blöjor

(  ) Våtservetter

(x) Skötbord

(  ) Skötbädd

(  ) Små ”spyhanddukar”

(  ) Näsfrida

(  ) Koksalt/näsdroppar

(  ) Febertermometer

(  ) Mobil till skötbord

(x) Blöjhink

(  ) Badolja

(  ) Vitt vaselin

(  ) Bepanthen

(  ) Nappar

(x) Nappflaska

(  ) Ersättning?

Till mamma:

(  ) Amningsinlägg

(  ) Medela Purelan

(  ) Amningsbh

(  ) Bindor

(  ) Bröstvårtsskydd och inlägg

(  ) Sköna myskläder

(  ) Sköna underkläder

( ) Sparade pengar så man kan köpa mat istället för att laga hemma själv. JÄTTESKÖNT!

Auroramottagningen

Äntligen har min kallelse kommit till auroramottagningen. Ska dit om två veckor, och maken min ska följa med. Känner mig lite mindre stressad nu när jag äntligen får komma dit. Vi kommer då ha samtal med en barnmorska och vi har tid i 45 minuter. Frågan är om vi hinner ta hela historien om vad som har hänt och varför vi önskar ha ett kejsarsnitt på de 45 minuterna...

Det är så skönt att Joacim följer med för han kommer antagligen vara den som talar mest då jag säkerligen mest kommer att gråta mest hela tiden.

Måste testa lite först

Ja, han ska ju bli storebror och det verkar som om ansvarskänslorna för lillebror börjar krypa fram. Eller så är det bara helt enkelt så att han måste känna på det han hade när han var bebis. Vilket som så ser man verkligen hur stor han har blivit nu (fast han kommer alltid vara min lille bebis ändå).

Ska mamma amma?

.

Funderar du på att amma när din bebis har kommit? Då måste jag tipsa om en sak, eller två saker.

När jag fick Liam var det ingen tvekan om att jag skulle amma. Det var ju ändå det mest självklara. Men efter ett litet tag var det inte så självklart längre. Mina stackars bröstvårtor var alldeles såriga och vid varje amning gick skorporna upp och det blödde om vårtorna. Lufta brösten var ju enkelt... de läckte ju hela tiden eftersom jag hade hur mycket mjölk i dem som helst... så det var inget bekvämt alternativ. Och sedan alternativet att ha amningsinlägg i bh:n var inget skönt heller, då de fastnade i skorporna och gjorde hur ont som helst att ta bort.

Min räddning blev den här salvan:

Efter bara någon dag blev amningen mindre smärtsam. Jag smetade på detta och använde en luftningsgrej som räddade mig. Och efter ytterligare några dagar gjorde amningen inte ont alls och bröstvårtorna var läkta.

Jag ska ut nu någon dag i veckan och inhandla de här sakerna igen, de var verkligen guld värda :)

Snål eller effektiv? Nej, bara gravid!

Okej, nu har jag börjat boa på riktigt. Kanske gör jag så för att Herr Bebis ska bli mer verklig. Jag har ju så svårt för att tänka förbi förlossningen så jag gör allt för att det verkligen ska bli så verkligt som det bara kan. Jag kommer ju faktiskt att ha en liten bebis i min famn inom några veckors tid! Igår målade jag om spjälsängen. Jag spraymålade den för att slippa penseldrag. Men satan vad ont i fingret man får när man sprayar. Vilket som, färgen tog slut och jag var tvungen att åka och köpa ny, och då hittade jag en mojäng som man sätter på flaskan som gör så att man inte får ont i fingret. En satans bra uppfinning om jag får säga vad jag tycker (och det får jag för det är min blogg!!).

Liam fick målat också. Han fick äran att måla om kökspallen som jag av någon anledning målade grön för några år sedan. Han var helnöjd och målade på en bra stund innan han ville cykla.

Så här fräsch såg jag ut dagen efter jag hade fött Liam. 

Jag är inte bara blek utan jag är grön/grå i ansiktet. 

Jag klarade inte ens av att gå mer än fem meter.

Mitt tidigare inlägg om min förlossningsrädsla (som finns här) är grunden till att jag skulle vilja ha ett kejsarsnitt. För att få ett kejsarsnitt måste man gå igenom Auroramottagningen. Jag tvekar på att jag kommer få det beviljat. De är rätt så hårda med vilka som får kejsarsnitt i Göteborg. 

Jag läste att man får göra ett besök på förlossningsavdelningen som en del av behandlingen, vad det nu ska vara bra för. Been there liksom. De kör tydligen även med kbt, vilket jag tycker är jättebra, men jag har svårt att inse hur det ska hjälpa mig. Tack vare att jag har min sjukdom med depression och panikångest bakom mig så är jag redan bekant med kbt och vet hur det fungerar. Allt handlar ju i slutändan att jag själv ska inse att det inte är farligt. Visst är det inte farligt, men jag vet hur det kan bli. Ska jag intala mig själv att det inte ska bli så igen, och det blir så, vad händer då med mig? Någon undrade vilken inställning jag hade inför förlossningen med Liam, för sådant påverkar. Jag vet inte hur jag hade tänkt innan, men jag hade ju inte planerat in att den kunde bli så som den blev. Denna gången är jag inställd på att det kan bli lika fel, hur ska jag inte kunna tänka på det sättet? Jag kan ju inte låtsas som om min erfarenhet inte hänt. Usch det är svårt det här. Jag vill bara att Aurora-folket hör av sig så jag kan få komma dit så jag får ett beslut så jag kan jobba vidare.