...men vissa saker gör det och det är otroligt tungt.
Var i kontakt med försäkringskassan idag igen. Ringde dit nästan det första jag gjorde i morse efter att kollat på mitt konto och sett att inga pengar dykt upp. Fick inga direkta svar. Bara telefonisten som berättade för mig att när det dröjer över fyra veckor brukar det vara något som komplicerar det hela. Kändes ju sådär positivt.. Jag frågade henne om hon visste hur jag skulle göra, för jag har en tvååring som behöver mat och blöjor. Det enda svaret jag fick då var att jag skulle ringa igen ikväll eller imorgon för att se om det kommit något beslut då.
Känt mig helt nere över detta hela dagen...
Nu ikväll var min mamma här och hälsade på, jätteskönt när vi kan få lite avlastning med Liam, vi är båda helt psykiskt utmattade pga allt krångel till höger och vänster.
Jag ringde försäkringskassan nu ikväll igen. Fick förklarat situationen för denna telefonisten och hon höll med om att så ska det inte behöva vara, så hon skrev i min "fil" att min handläggare ska kontakta mig snarast. Vi behöver i alla fall höra att tex "om två veckor får ni pengar", eller att "det ser inte positivt ut", så vi kan göra något.
Får jag inget beslut, eller svar på något sätt har jag fått tips (nästan order) av en av pedagogerna på öppna förskolan att kontakta min bvc-sköterska. Hon kan tydligen hjälpa så man kan få kontakt med en socionom (tror jag att hon sa) så man kanske kan få ekonomisk hjälp till allt ordnar upp sig. Det hade ju varit en sak om det bara hade varit Joacim och jag, men nu har vi faktiskt ett barn som inte ska behöva lida av det hela.
Det positiva med den här dagen är att jag äntligen har fått ringt mitt jobb och fått fixat till en semestervecka som hade försvunnit för mig i början av året. Kan ju få mer trubbel med försäkringskassan om de upptäcker att jag inte har någon form av ekonomiskt underlag för den veckan. Vill ju inte mista min SGI..
Var i kontakt med försäkringskassan idag igen. Ringde dit nästan det första jag gjorde i morse efter att kollat på mitt konto och sett att inga pengar dykt upp. Fick inga direkta svar. Bara telefonisten som berättade för mig att när det dröjer över fyra veckor brukar det vara något som komplicerar det hela. Kändes ju sådär positivt.. Jag frågade henne om hon visste hur jag skulle göra, för jag har en tvååring som behöver mat och blöjor. Det enda svaret jag fick då var att jag skulle ringa igen ikväll eller imorgon för att se om det kommit något beslut då.
Känt mig helt nere över detta hela dagen...
Nu ikväll var min mamma här och hälsade på, jätteskönt när vi kan få lite avlastning med Liam, vi är båda helt psykiskt utmattade pga allt krångel till höger och vänster.
Jag ringde försäkringskassan nu ikväll igen. Fick förklarat situationen för denna telefonisten och hon höll med om att så ska det inte behöva vara, så hon skrev i min "fil" att min handläggare ska kontakta mig snarast. Vi behöver i alla fall höra att tex "om två veckor får ni pengar", eller att "det ser inte positivt ut", så vi kan göra något.
Får jag inget beslut, eller svar på något sätt har jag fått tips (nästan order) av en av pedagogerna på öppna förskolan att kontakta min bvc-sköterska. Hon kan tydligen hjälpa så man kan få kontakt med en socionom (tror jag att hon sa) så man kanske kan få ekonomisk hjälp till allt ordnar upp sig. Det hade ju varit en sak om det bara hade varit Joacim och jag, men nu har vi faktiskt ett barn som inte ska behöva lida av det hela.
Det positiva med den här dagen är att jag äntligen har fått ringt mitt jobb och fått fixat till en semestervecka som hade försvunnit för mig i början av året. Kan ju få mer trubbel med försäkringskassan om de upptäcker att jag inte har någon form av ekonomiskt underlag för den veckan. Vill ju inte mista min SGI..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar