10 juni 2009

Men snälla sluta krångla nu

Idag ringde tanten från försäkringskassan upp mig. Naturligtvis när jag var inne på Lagerhaus och halva Göteborgs studenter var där inne så jag kund knappt höra vad människan sa. Sedan hjälpte det inte att Joacim gått upp på övervåningen för att kolla på böcker och att jag hade en skogstokig unge som tyckte det var skitroligt att slå mamma med sin McDonaldsballong och ville inte alls att hon skulle tala i telefon..
Men hon var rätt så trevlig i alla fall, men vad hjälper det??

Hon berättade att det var något oklart med tidigare sjukskrivningar och att hon pga det varit tvungen att maila vidare ärendet för ytterligare bedömning, sedan skulle ärendet tillbaka till henne och därefter skulle en bedömning göras. men då undrar jag, varför har de inte hört av sig till mig angående detta? Tycker att när något krånglar till det att de ska höra av sig så man inte står helt blottställd som vi skulle ha varit om inte skattepengarna hade kommit. Men hon lovade att ringa tillbaka till mig så fort hon fick något svar.

Efter kanske två timmar ringde hon igen och jag tänkte, oj, det gick fort.. Men så var inte fallet. Hon ville bara informera mig att hon skulle skicka hem en blankett till mig som jobbet ska fylla i, lite om hur jag skulle jobbat under min sjukfrånvaro.

Jag blir helt totalt matt.
Vi har ju ändå räknat lite med de pengarna nu i sommar, med bröllop och allt, men nu känns det som man lika gärna kan ställa in allt, vi kommer inte ha råd ändå..


2 kommentarer:

  1. Ja, jag lider också av panikångest sedan jag var 12-13 år ungefär. Håller med dig, när man är som mest nere känner man sig ensammast på jorden. Skönt dock att veta att ens ångest inte beror på att man själv är knäpp, utan att det faktiskt är ett ganska naturligt sätt att reagera på.

    SvaraRadera
  2. Vilken fin blogg du har! Tittar gärna in igen...

    SvaraRadera