Jag längtar tillbaka till landet. Känner just nu hur jag vantrivs här i storstaden.. Irriterar mig på spårvagnarnas sus och gnissel, ljudet från övertrimmade mopeder, folk som går förbi och skriker till varandra och bilarnas förbannade gasningar på leden utanför. Vill tillbaka till mitt paradis, där de enda ljuden är Liams små drömstön, fåglarnas tysta kvällskvitter och om man anstränger sig riktigt noga så kan man höra motorvägens tysta brus långt långt borta.
Jag vill till lugnet, jag vill känna lugnet, och tystnaden av en stilla sjö.
Jag vet inte om det här med att jag stör mig på ljud är en av bieffekterna på min sjukdom. Jag vet att jag kan bli otroligt stressad av mycket ljud överallt. Tycker tex att det är jobbigt att gå i affärer under "rusningstid" eftersom det är så mycket mummel och ljud överallt. Affärer med hög musik kan jag knappt gå in i utan att känna att blicken blir dimmig och jag tappar fokus och mår illa, känner ångesten långsamt krypa upp till ytan.
Men på något sätt klarar jag av mitt jobb, trots mycket ljud hela tiden, ljud från kvittoskrivaren (som är från 80-talet kanske?), ljud av kunder som talar och ljud från utrop och musik ur högtalarna. Men jobbet är ett måste, kanske är därför jag klarar det, jag kan inte undvika det.
Men så här på lediga dagar vill jag helst omslutas i ett rogivande tyst lugn, där jag kan bara vara och lyssna på mina tankar utan att bli störd hela tiden av en massa diverse oljud. Även om det mesta på landet är begränsat eftersom vi inte har någon el så blir jag väldigt sällan uttråkad där, man bara liksom är där..
Nu ska jag nog slå ihjäl lite tid med att packa lite kläder för mig som ska med till landet, som vanligt hemma blir jag inte trött..
Jag vill till lugnet, jag vill känna lugnet, och tystnaden av en stilla sjö.
Jag vet inte om det här med att jag stör mig på ljud är en av bieffekterna på min sjukdom. Jag vet att jag kan bli otroligt stressad av mycket ljud överallt. Tycker tex att det är jobbigt att gå i affärer under "rusningstid" eftersom det är så mycket mummel och ljud överallt. Affärer med hög musik kan jag knappt gå in i utan att känna att blicken blir dimmig och jag tappar fokus och mår illa, känner ångesten långsamt krypa upp till ytan.
Men på något sätt klarar jag av mitt jobb, trots mycket ljud hela tiden, ljud från kvittoskrivaren (som är från 80-talet kanske?), ljud av kunder som talar och ljud från utrop och musik ur högtalarna. Men jobbet är ett måste, kanske är därför jag klarar det, jag kan inte undvika det.
Men så här på lediga dagar vill jag helst omslutas i ett rogivande tyst lugn, där jag kan bara vara och lyssna på mina tankar utan att bli störd hela tiden av en massa diverse oljud. Även om det mesta på landet är begränsat eftersom vi inte har någon el så blir jag väldigt sällan uttråkad där, man bara liksom är där..
Nu ska jag nog slå ihjäl lite tid med att packa lite kläder för mig som ska med till landet, som vanligt hemma blir jag inte trött..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar