Jaha, då misstänker vi att Liam har åkt på vattenkoppor.. Vi jagade i stort sett de förbannade kopporna som galningar i våras då det gick som en epidemi på öppna förskolan, utan någon större lycka alls. Men nu, en vecka innan inskolning på dagis dyker de upp *suck*.
Liam var väldigt gnällig och allmänt kinkig igår, plus att han sov middag (vilket han helt har slutat med). Det trodde vi bara berodde på att vi skulle åka hem från landet, men uppenbarligen hade vi fel. Inatt när Liam kom in till oss var han lite annorlunda än vad han brukade vara, lite lugnare. han kröp upp i våra sängar, satte sig upp och skulle ha "bäbbleoos" (äppeljuice), sedan kliade han sig som en galning ovanpå handen. Förvirrat tände jag lampan, för jag undrade naturligtvis vad sjutton ungen nu hittar på.. Så jag tittar och känner på handen och jag ser liksom ett stort myggbett (trodde jag i alla fall med mina sömndruckna ögon), och sa till Liam att lägga sig ner och sova. Han lade sig snällt tillrätta på sin kudde, men efter en stund låg han som klistrad på mig.
Imorse vaknade jag som vanligt av ett "akka mamma, dött" (vakna mamma, gröt). Och jag säger till honom (som vanligt) att lägga sig ner en stund till. Vi ligger och pratar och myser lite i sängen tills jag ser att han har tre stora röda prickar i ansiktet, sedan kommer jag ihåg "myggbettet" från inatt och tittar på hans hand/arm och ser tre pricker till, men dessa är röda med en liten blåsa i mitten. Jäklars, tänker jag, Vattenkoppor!!! Väcker Joacim och berättar med stor inlevelse om Liams prickar. Joacim verkar föga intresserad och somnar om.. Jag släpar mig då upp ur sängen för att fixa gröt till Liam som redan sprungit ut till köket och klättrat upp i sin stol och som halvt hysteriskt sitter och skriker "mamma, koka dött mimam" (mamma koka gröt till Liam). Under tiden då Liam sitter och slevar i sig gröt ringer jag till mamma och hon tycker också att det låter som det är vattenkoppor.
Fram på dagen klättrar Liam nästan på väggarna och jag går ut med honom en stund till sandlådan där en dagmamma som bor i området är ute med sina dagbarn. Frågar henne lite försynt om barnen i sandlådan har haft vattenkoppor och hon säger, "oja, det har de", och jag kan lugnt släppa lös Liam en stund. Dagmamman kunde bekräfta bara efter en snabb titt på Liam att det var vattenkoppor han hade.
Nu ikväll när klockan var runt 19 ville Liam titta på bilar (disneyfilmen Cars) och vi satte igång dvd:n för honom. Efter en stund tyckte vi det var lite så där oroväckande tyst det kan vara precis som när man har en tvååring som gärna hittar på lite hyss, så jag gick ut i vardagsrummet för att se vad han sysslade med. Först hittade jag honom inte, men till slut såg jag honom liggandes på och bakom kuddarna i soffan, sovandes. Min lille plutt. Han var så trött så han vägrade vakna när jag försökte väcka honom lite så han åtminstonde fick i sig lite kvällsmat. Så jag fick helt enkelt hoppa över den för honom idag. Istället fick vi bytt blöja på en sovandes Liam, måste säga att det var betydligt enklare när han var liten bebis.
Jag bar in honom till sin säng och där vaknar han fullt protesterandes och föklara de för mig att han faktiskt tittade på bilar (lik sin far ;-) ), så jag fick förklara för honom att bilar var slut nu, och då lade han sig snabbt ner tillrätta på kudden och somnade om.
Nu såhär i efterhand förstår vi ju varför han har varit på så dåligt och halvkikigt humör de senaste dagarna. Så imorgon får vi väl det bekräftat att det är vattenkoppor ifall prickarna fortfarande är kvar.
Liam var väldigt gnällig och allmänt kinkig igår, plus att han sov middag (vilket han helt har slutat med). Det trodde vi bara berodde på att vi skulle åka hem från landet, men uppenbarligen hade vi fel. Inatt när Liam kom in till oss var han lite annorlunda än vad han brukade vara, lite lugnare. han kröp upp i våra sängar, satte sig upp och skulle ha "bäbbleoos" (äppeljuice), sedan kliade han sig som en galning ovanpå handen. Förvirrat tände jag lampan, för jag undrade naturligtvis vad sjutton ungen nu hittar på.. Så jag tittar och känner på handen och jag ser liksom ett stort myggbett (trodde jag i alla fall med mina sömndruckna ögon), och sa till Liam att lägga sig ner och sova. Han lade sig snällt tillrätta på sin kudde, men efter en stund låg han som klistrad på mig.
Imorse vaknade jag som vanligt av ett "akka mamma, dött" (vakna mamma, gröt). Och jag säger till honom (som vanligt) att lägga sig ner en stund till. Vi ligger och pratar och myser lite i sängen tills jag ser att han har tre stora röda prickar i ansiktet, sedan kommer jag ihåg "myggbettet" från inatt och tittar på hans hand/arm och ser tre pricker till, men dessa är röda med en liten blåsa i mitten. Jäklars, tänker jag, Vattenkoppor!!! Väcker Joacim och berättar med stor inlevelse om Liams prickar. Joacim verkar föga intresserad och somnar om.. Jag släpar mig då upp ur sängen för att fixa gröt till Liam som redan sprungit ut till köket och klättrat upp i sin stol och som halvt hysteriskt sitter och skriker "mamma, koka dött mimam" (mamma koka gröt till Liam). Under tiden då Liam sitter och slevar i sig gröt ringer jag till mamma och hon tycker också att det låter som det är vattenkoppor.
Fram på dagen klättrar Liam nästan på väggarna och jag går ut med honom en stund till sandlådan där en dagmamma som bor i området är ute med sina dagbarn. Frågar henne lite försynt om barnen i sandlådan har haft vattenkoppor och hon säger, "oja, det har de", och jag kan lugnt släppa lös Liam en stund. Dagmamman kunde bekräfta bara efter en snabb titt på Liam att det var vattenkoppor han hade.
Nu ikväll när klockan var runt 19 ville Liam titta på bilar (disneyfilmen Cars) och vi satte igång dvd:n för honom. Efter en stund tyckte vi det var lite så där oroväckande tyst det kan vara precis som när man har en tvååring som gärna hittar på lite hyss, så jag gick ut i vardagsrummet för att se vad han sysslade med. Först hittade jag honom inte, men till slut såg jag honom liggandes på och bakom kuddarna i soffan, sovandes. Min lille plutt. Han var så trött så han vägrade vakna när jag försökte väcka honom lite så han åtminstonde fick i sig lite kvällsmat. Så jag fick helt enkelt hoppa över den för honom idag. Istället fick vi bytt blöja på en sovandes Liam, måste säga att det var betydligt enklare när han var liten bebis.
Jag bar in honom till sin säng och där vaknar han fullt protesterandes och föklara de för mig att han faktiskt tittade på bilar (lik sin far ;-) ), så jag fick förklara för honom att bilar var slut nu, och då lade han sig snabbt ner tillrätta på kudden och somnade om.
Nu såhär i efterhand förstår vi ju varför han har varit på så dåligt och halvkikigt humör de senaste dagarna. Så imorgon får vi väl det bekräftat att det är vattenkoppor ifall prickarna fortfarande är kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar