STÅLMORMOR?

Idag tog de ur mormor ur respiratorn och väckt henne, och hon är vaken och talar, men hon är hög på morfin.

Mamma ringde upp förut och taldade med sköterskan på rummet och då hade mormor hojtat till sköterskan och undrat vem hon talade med. Sköterskan sa då att hon talade med mormors dotter, och då hade hon sagt "kan du säga till henne att hon vill att hennes man skulle komma". Något sådant har nog mormor aldrig sagt. Kallat mamma för henne och morfar för hennes man.. Mamma fnissade lite när hon sa det. Tror att mamma tycker det är en liten lättnad att mormor har vaknat och är vid medvetande. Men det är nog ändå splittrade känslor.

Tydligen har de gjort ytterligare en kontroll på hennes enda njure och det har visat sig att den inte är helt ur funktion. Så hoppet finns fortfarande? Eller?

Ovissheten tär på en..

Jag är sjukt trött hela tiden och känner mig distanserad från allt hela tiden. Tanken på mormor finns med mig hela tiden.

Men nu får jag lämna alla tankar bakom mig och ta hand om min lilla son som är väldigt ledsen ikväll och vaknar om och om igen..