Alla tycks bli glada över att solen skiner, och visst är det fint. Men jag tycker att det känns jobbigt med sol. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag känner så. Men på något sätt känns solen ångestfylld. Alla går omkring och säger att allt är så underbart och de blir lyckliga vid minsta lilla solsken. Men min sinnesstämning förändras inte, jag mår likadant vare sig det är solsken, regn eller snöstorm.
Ibland känns det som vi har fastnat i en cirkel av ingenting. Ingenting händer, och vi gör ingenting för att ta oss ur det. Vi kan stå på var sin sida och strida för just det vi tycker och ingen kan ge med sig. Vi är trötta. En förändring behövs!
Vi måste börja samarbeta och dela upp saker mellan oss. Du plockar undan och jag diskar. Som en enhet, trots att man är hur trött och bara vill dra sig undan till just ingenting. Vi måste göra saker tillsammans, det är vi överens om. Vi behöver tid tillsammans, att bara få vara, vi två.
Tro nu inte att det är någon kris eller att det knakar i äktenskapets fogar du som läser nu. Problemet är bara att livet tycks ha stannat av, tagit en paus från alla nödvändiga måsten. Måsten som är så tråkiga men måste göras för att upprätthålla en balans i livet.
På fredag ska vi ha barnvakt. Då ska vi på bio. En gemensam kväll, en kväll av mys och bara vi två. Kanske en middag ute? Kanske en cider och en öl innan bion? En kväll av lugn och ro utanför hemmet. Det tycker jag ändå att vi är värda, trots att vi just nu gör ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar