NÄR ÄR JAG FRISK?

.

Jag har säkert babblat om det innan, tror jag... När vet man om man är frisk? Kommer jag få äta mina kära tabletter resten av livet? Kommer jag våga att sluta med dem?

Mina tabletter och all hjälp jag har fått hjälper mig verkligen att motverka ångesten. Nu har jag varit "ångestfri" i sex månader! Helt underbart! Jag har nog inte mått så här bra som jag gör nu på många många år. Jag jobbar, maken jobbar, Liam går på dagis, vi lagar mat, tvättar, städar, gör utflykter till IKEA. Jag lever ett helt vanligt familjeliv, och det är så här jag vill ha det. Om jag inte har sagt det så stortrivs jag med att vara mamma, det känns som om det är min stora uppgift här i livet.

Mamma vill jag bli igen, men då måste jag sluta med mina tabletter, alternativt byta medicin, enligt läkaren i alla fall. Vågar jag det? Jo, det gör jag. Att vara mamma är liksom min grej. Jag vill nog sluta, en period på en tio månader ska jag nog klara av. Men tiden får utvisa hur det blir. Måste ju flytta in en bebis i magen först, sedan tar jag beslutet.

Känns så elakt mot de som inte mår bra att säga att jag mår bra.

Men kan jag, kan många av er också!

Grejen är, tror jag, att man själv måste inse att man är "förkyld i själen" och inte mår bra. Annars tror jag inte att man tar emot hjälpen till 100%. För mig tog det sex månader från det att jag fick min diagnos till att jag själv ansåg att jag behövde hjälp, och efter det så flög tiden iväg med framsteg efter framsteg.

Det är ingen lätt väg att gå, och jag ville bara sluta och fly undan flera gånger.

Men jag vann över det mörka och grå. Och idag sitter jag här och ser framåt emot en ljus framtid. En framtid med min älskade make, en framtid där jag får se min underbare son växa upp, och kanske ett litet syskon.

Livet leker, här och nu!