Vad är kärlek? Jag tror att det finns många former av kärlek. Jag känner kärlek till min man. En kärlek som är blind. Inte blind i som att jag inte tycker om att se på honom, för det gör jag, han är bäst, och det bästa är att han bara är min! Jag menar mer som att man ser förbi alla brister och fel en människa kan ha och älskar personen ovillkorligt. Visst vet jag precis vad för brister min man har (efter 11 år tillsammans har man inte kunnat missa dem), men jag älskar honom ändå. Hans fel och brister är ju en del av vem han är. Precis som jag, och precis som alla andra. Denna kärleken är viktig i ett förhållande, för hur ska man annars stå ut? I den kärleken ingår även detta att lita på varandra, att kunna blotta sig helt och känna sig trygg.
En annan kärlek är den man känner för sitt barn. Som man älskar (oftast) villkorslöst från den dag man upptäcker att man är gravid. Den kärleken som nästintill svämmar över den dagen då barnet föds. Den kärleken som gör att man släpper allt för att ens lilla barn ska må bra. Det skulle inte spela någon roll vilken väg i livet Liam än väljer, jag kommer älska honom oavsett. Sedan ser man väl helst inte att han går och blir kriminell... Jag tror inte att man mår bra av att inte känna av någon kärlek. Man behöver kärlek, det är ett behov som behöver fyllas på. Mata dina nära och kära med kärlek, säg ofta att du älskar dem, överös dina barn med pussar och kramar. Ljug inte, då blir kärleken nedsmutsad. Kärleken är ren, underbar och nödvändig!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar