Vänner är inget som jag direkt samlar på hög. Har några stycken riktigt nära vänner, sedan har jag som alla andra mer "ytliga" vänner.
Jag kan vara dålig på att vårda mina vänner.. Jag skulle vilja träffa dem mer ofta och tala mer ofta med dem. Tyvärr känns det som om det är mitt jobb som styr mitt umgänge med mina vänner. När mina vänner är lediga, jobbar jag, och tvärt om. Inte fasiken är de lediga på onsdagar eller måndagar. Och de få helger jag är ledig så behöver jag vara med min familj, och min familj behöver mig de 4 dagarna i månaden då vi är lediga tillsammans.
Jag har två speciella vänner. Jag ser de som mina närmsta. Jag är inte orolig om vad de komma tycka om mig oavsett vad jag berättar för dem. Jag är verkligen mig själv till 110% när jag är med dem. Emma och Malin. Malin lärde jag känna för kanske 7-8 år sedan, och hon är en toppentjej som alltid får mig att bli glad. Emma lärde jag känna 2007. Vi gick på samma öppna förskola och det klickade direkt, haha. Vi har ju barn i samma ålder och det är väl kanske lite hjälp på vägen? Kom just på att vi ska hem till Emma på adventsmys nästa helg, längtar!!!


puss på dig snäckan:)
SvaraRadera