Den allra bästa köksbänken hittas i Kortedala i ett höghus på Kalendervägen. Våning nio. Både jag och min syster har tillbringat många timmar på den bänken. Det är en fantastisk känsla, man är ju faktiskt lika högt upp som träden. Man ser uppför hela backen, bilarna som kommer och folk som går ser ynkligt små ut. Liam är minst sagt fascinerad av bänken och utsikten, fast det är förstås lite läskigt också.
Köksbänken tillhör min morfar, Liams gamlemorfar. Vi var där på fika idag. Liam fick en godispåse och båda två satt och larvade sig med godiständer. Liam var så söt, hoppade upp och ner i knät på gamlemorfar, samt knödde ner sig bredvid gamlemorfar i hans fåtölj. Underbart att se, och säkert medicin för morfars ensamma själ.
De talade lite om jul och om tomten (morfar var ju inte med då för han låg på sjukhus). Morfar frågade Liam var Jultomten bor. Liam svarade "där gamlemormor bor". Nästan exakt samma sekund han sa det tittade han på mig och såg verkligen ut så som man gör när man sagt något fel och sa "mamma jag vill åka hem nu". Sedan kröp han upp i soffan hos mig och gömde sig. Efter en stunds lirkande från min morfar var Liam sitt vanliga spralliga jag igen.
Vad pågår i en treårings hjärna? Hur mycket förstår de av döden? Till Liam har jag sagt att gamlemormor bor i himlen. Antagligen tror väl han att tomten med sina flygande renar också bor där. Kändes lite tröstande ändå, man kan nog ha sämre sällskap än tomten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar