Jodå, mitt liv och denna graviditeten är en dans på rosor. Eller inte...
Har varit hemma några dagar igen. Fast inget direkt illamående nu utan en foglossning from hell. Med Liam kände jag inte av någon foglossning alls, denna gången kom det i slutet av vecka 13. Så jävla spännande kan jag berätta! Står jag eller går så känns det som om någon kör in tusentals knivar i ryggslutet och baken. Sitter jag och ställer mig upp är det som om någon flyttar knivhuggen till blygdbenet istället. Lovley.
Men det finns positiva saker med det, jag kan till exempel inte stressa och skynda mig längre. Snabbaste farten på mig är slow motion, och jag går som om någon har knutit ett hårt band runt mina knän. Byta gångriktning betyder att jag får röra mig som en robot runt, för några hastiga svängar kan jag ju inte göra, än värre "sära" på benen.
Sedan har jag börjat få halsbränna, åh vad jag inte har saknat den.
Men men, mitt i allt det illa så hände det en bra sak igår. Buffelibuff sa det i magen. Den inneboende börjar ge sig till känna. Snart buffar det nog för fullt hela dagarna!
Hehe, så där hade jag det med aurora! Och denna är helt tvärtom, mår helt underbart. Ja, lite halsbränna när jag ska sova men inte mer än så!
SvaraRaderaKram
Åh stackare. Hade också grym foglossning tidigt i denna graviditet, men sen gick det över för att komma tillbaka lite till och från när jag inte tänker mig för hur jag går, står, sitter och ligger. Men de där första buffarna gör det ju helt klart värt det. :P
SvaraRaderaFoglossning is the shit. Har haft det i varierande grad under båda graviditeterna och vet att det är otroligt hindrande. Har du prövat ett foglossningsbälte? Det hjälper också att sova mjukt, mycket mjukt, och med kuddar mellan benen och gärna ryggen också.
SvaraRadera