Så som jag har planerat (och jag hoppas innerligt att försäkringskassan är med på noterna) så slutar jag jobba den 14 augusti. Jag har sådant kryp i kroppen och jag vill inget hellre än ta upp alla bebiskläderna och lägga ner i lådor det som bebisen ska ha. Jag vill bädda i vagnen, jag vill köpa nytt påslakanset till vagnen. Jag vill inhandla den första bebisfilten och lägga i bb-väskan som ska tas med till förlossningen. Jag vill börja måla om spjälsängen och inhandla en ny mobil som bebisen ska ha.
Är det kanske så att man börjar "boa" tidigare med andra barnet? Jag börjar tro att det är så. Denna veckan har jag haft storstädning i varenda vrå här hemma, jag har till och med skurat golv och fönster, något som jag aldrig gör annars. Tvättkorgarna hinner knappt bli halvfulla innan jag är där och tvättar. Jag bäddar till och med sängen varje dag. Vad är det som händer med mig?
Fördelen med min nya städmani är att de andra två killarna i familjen också börjar engagera sig. Liam lägger snällt sina kläder i tvätt och kommer springandes med lätta steg när hans uppgift ska göras, plocka upp besticken ur diskmaskinen.
Det här kommer nog bli jättebra!
Jag blir så glad!
SvaraRaderapaps