Tänk om alla ändå kunde vara precis som jag!

Ungjävlar.. Får man säga så? Nej, det kanske man inte får säga, eller bör säga. Föräldrajävlar är kanske lite bättre uttryckt.

Vi har ju en lekplats precis utanför vårat hus, och ikväll lekte Liam med sin kompis och hans kusin där. Tre vuxna satt också på bänkarna i sandlådan och drack te. Vill tillägga att de vuxna är föräldrar till de två andra barnen. Efter många om och men fick jag in Liam (ungen måste ju sova någon gång), och han sa hej då till sina vänner. Vi hade gått in och stängt dörren när Liam utbrister från sitt rum (som vetter ut mot gatan, sandlådan och vår parkering utanför huset) "A målar på våran bil". Jag går ut och ungarna får syn på mig och springer fort som attans hem till deras hus som är "nästgranne" till oss. Föräldrarna? De sitter lugnt och pratar vidare. Jag försöker tala med barnen och förklara att man inte får lov att måla på bilar. Tyvärr så var de inte riktigt med på noterna och trotsade vilt och sa att man visst fick göra det genom att svara: JOHO!!

Till slut fick jag talat med mamman till ett av barnen som fick tala till barnen på deras språk (turkiska tror jag det är de talar) och säga att de gjort fel. Men barnen tyckte inte att de gjort något fel och skyllde ifrån sig på varandra. Av mamman fick jag lite nyplockad sallat som plåster på såren...

Tack vare detta vågar jag inte ha några av Liams leksaker liggande runt huset, vem vet om de nästa gång tycker att man kan spela golf ifrån bilen...Men att tre vuxna kan sitta och vara så ignoranta så att de inte ens märker att deras barn går in på någon annans trädgård, och dessutom målar på en bil... det förstår jag inte!

Nu var det i och för sig bara gatukrita så det gick lätt bort med lite vatten, men ändå..