Som vanligt varje år efter Göteborgsvarvet har Liams förskola en egen liten tävling. Lilla Äringsloppet heter det. Jag blev noga informerad av flera uppspelta barn när vi kom till förskolan idag att ingen kan förlora utan att alla skulle vinna. Barnen har sett fram emot detta loppet och har i flera dagar övat inför det. De har ställt upp konor på en liten gräsplätt som finns inne på gården och sprungit sig svettiga.
Det var fantastiskt att se barnens glädje över detta lilla loppet. Alla barnen (utan de allra minsta) sprang runt banan flera varv. Liam sprang nog runt fyra gånger innan han fick medaljen. Efter medaljen sprang han flera till. Det var väldigt viktigt att ha träningskläder på sig när han skulle springa, för det har minsann pappa på sig de gånger han är ute och joggar!
Efter loppet blev det utdelning av vatten, banan och russin. Barnen tyckte detta var nästan som kalas och gick och höll hårt i sina små russinpåsar. Det är så härligt att se att barn inte behöver en massa wow-saker för att glädjas.
Men det bästa med allt var enligt barnen att få en medalj, guldmedalj dessutom. Sedan fick jag veta av pojkarna på den här bilden att jag var en rolig mamma, och varför då undrar ni säkert... Jo, när jag tog kortet på barnen så sa jag till dem att säga "fågelskit" istället för omelett. Kan ju säga att detta är kort nr.2 jag tog på dem, för på första såg de lite osäkra och fnittriga ut "hihi, fågelskit".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar