Jag är psykiskt instabil... Eller, bara gravid?
Fast jag kanske ska acceptera att folk inte kan hålla sig ifrån en sådan underbar varelse som mig. Jag är bäst och intressantast, därav min uppmärksamhet. Jag ska bära min kropp med stolhet och ropa ut hur många kilon jag har gått upp. Det värsta är ju sedan efter, om kilona inte försvinner. Eller?
Varför bryr jag mig? Varför är jag konstant arg? Varför säger jag ifrån?
Kanske är jag psykiskt instabil, en sjukdom kallat graviditet kanske?
Idag ska jag i alla fall krama om min son som gör mig lyckligast i hela världen. Han som protesterade högljutt när det var en som frågade om hans mamma hade blivit en tjockis, han tittade argt och sa "mamma är inte tjock, hon har bebis i magen!!!".
Nej, men har man en blogg och outar sina känslor så får man vara beredd på att folk reagerar, men jag kommer trots allt inte sluta att skriva om mina känslor och tankar och dela av mig. Det är mitt sätt att boosta mig själv och få mig att må bra. Reaktioner är kul, även om det inte alltid är snälla eller de som man kanske hoppats på.
..
..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar