Nej men vad synd

.
Vad många det är som intresserar sig för om vi vet vilket kön det är på bebisen i magen. Och vad många det är som reagerar på samma sätt. Ska ge er ett scenario:

Nyfiken: Vilken månad är du i?

Jag: Har lite dålig koll eftersom jag räknar veckor..

Nyfiken: Ja just det, ni gravida räknar så..

Jag: Ja, är i vecka 25, så sjätte kanske..

Nyfiken: Vet ni vad det blir?

Jag: Japp, det blir en pojk till!!!

Nyfiken: Nej, vad tråkigt...

För oss skulle det inte spela någon roll om det var en pojke eller flicka, vi skulle inte ens ha behövt kolla upp det. Det är ett barn vilket som liksom. Det är bara att vi var så nyfikna på vem som bodde/bor i magen. Men kommentaren "nej, vad tråkigt" gör ju så att alla mammabeskyddstankar bara ploppar upp och jag har lust att riva ögonen ur människan som säger så. Vafan liksom, sluta dissa mitt ofödda barn! Men jag förstår varför de säger så, det ideala för de flesta verkar vara att få ett barn av varje kön. Fast jag vet inte om jag ser könet främst, jag ser ett barn.

Visst klär jag Liam som en pojk (främst nu när han är med och väljer kläder) men jag vill gärna tro att jag uppfostrar honom till ett barn, och inte en pojk. Det finns folk i vår närhet som tycker att jag pjoskar för mycket med Liam och att han ska tuffa till sig för han är ju faktiskt en pojke. Men de skiter jag i, jag pjoskar och pussar lika mycket för det. Jag uppfostrar honom utifrån den personen han är, och han är Liam, en go och glad och lite försiktigt barn.

Liam och jag 26/7-07

.