Sitter och funderar på föräldrars smeknamn på sina barn. Och jag har märkt att majoriteten av de som är separerade föräldrar oftare använder sig av pluttisnuttiga smeknamn som min lille prins eller prinsessa, eller rent av min lilla/lille ängel. ("undersökning" gjord av mig baserad på facebookkontakter, haha)
Är det så att det är dåligt samvete jämt emot barnet som man använder sig av dessa fraserna. Att man kanske måste bevisa för alla andra hur mycket man verkligen älskar sitt barn eftersom man kanske har barnet veckovis?
"nu ska jag hämta min snutta på dagis"
"idag har jag varit på Liseberg med prinsessan"
När jag ser folk skriva min lilla ängel blir jag splittrad. För mig använder man sig av ordet ängel när ett barn har gått bort. Ett änglabarn. Kanske reagerar jag för att mitt barn är varken en ängel eller en prins. Liam är Liam, en helt vanlig unge. Definitivt inte en söt liten prins eller rar liten ängel. Han är ett barn med lite djävulskap i blicken, en helt vanlig fyraåring!
Men ett smeknamn är ju i många lägen just bara ett smeknamn, inget som personifierar barnet. Julia är Jimmys prinsessa därför använder inte jag det, det är deras liksom och jag har hundra andra smeknamn till henne ändå. Victor är min prins ibland, mest för att det är så otroligt svårt att sätta ord på kärleken man känner för sina barn och med bla det ordet får man fram det, men det betyder inte att han är en riktig prins för det,han kan va jävlig och bråka ändå men kärleken är fortfarande densamma...
SvaraRadera