På nyårsafton samlades vi med säkert hälften av alla hisingsbor uppe på en utkiksplats på ett högt berg, alla för att se de årliga fyrverkerierna som brukar gå av stapeln runt 17:00. Vi bor rätt så nära berget i fråga så vi promenerade dit, jag, maken och ungarna. Liam var spänd och förväntansfull, wiiii, fyrverkerier!!! Han pratade på vägen dit om vilka färger de olika pjäserna skulle ha, röda, gröna, kanske till och med guldiga. Väl uppe på berget (efter en hal och geggig uppförsbacke) lyfte maken upp Liam på axlarna så att han skulle få se över alla (redan fulla) vuxna som trängdes för att få den bästa platsen. Fyrverkerierna tändes på andra sidan älven och sköts upp i himlen. Och vi såg INGENTING. Ingenting förutom färgskiftningar i himlen. Dimman som hade lagt sig över Göteborg stal sikten helt. Vi hörde smällarna och såg himlen färgas svagt, men inget mer. Besvikelsen bland Hisingsborna var total så vallfärdningen nedför berget började. Besvikna (och fulla) vuxna med barn tog den hala och slingriga vägen ner igen.
Vi kände oss ändå rätt så nöjda med att fått en promenad i den friska och kalla luften, och var ändå (trots fyrverkeribesvikelse) vid gott humör när vi vände hemåt till vår stilla nyårsmiddag, vi fyra, våran lilla familj.
Nyårsbebis
Kanonbild, den kan du tävla med, fruktansvärd bra, fråga någon som kan men sälj inte om du inte får riktigt bra betalt.
SvaraRaderaLiam är i mitten eller hur.
paps