Barnbabbel gör mig glad!

Det känns som igår när Liam började tala och nya ord bubblade upp hela tiden. Och nu är det James tur att börja prata, och nya ord och ljud ploppar ut hela tiden.

För en liten stund sedan låg jag i sängen nere i gillestugan (hos päronen där vi för tillfället bor) och James sprang bakom trappan och var sådär tyst som ett barn aldrig ska vara... Jag ropade på honom och fick ett göteborgsk ja (låter typ Å) som svar. Jag frågade vad han gjorde och han kom springande och sa "kom" och viftade med handen och gick tillbaka bakom trappan. När jag kom dit stod han och pekade på sina nappar som han inte nådde :) Så härligt när de kommunicerar med ord och gester :)))