Jag börjar så smått sukta efter en hel natts sömn. Fast rätten till att få sova bra avskrevs i samma sekund då jag fick ett plus på stickan för över sex år sedan. Tänk om man då visste hur bra man hade det. Då man själv kunde välja om man ville vara vaken på natten, då man kunde ta igen förlorad sömn under nästkommande dag.
Visserligen är jag en nattmänniska och har inga problem alls med att vara uppe hela nätterna och sova hela dagarna. Men nu vid 30+ och två barn senare vet jag bättre. Jag behöver mina 7-8 timmars skönhetssömn för att fungera som en någorlunda bra förälder på dagarna. Eller, jag behöver i alla fall befinna mig i viloläge ett par timmar varje natt. Men nu vid 02:30 är jag fortfarande vaken.
Tro nu inte att detta är självvalt! Fast i och med att vi skaffade barn så kanske det är det ändå?.. Jag sitter uppe med James som med jämna mellanrum är förtvivlat ledsen av smärta. Först trodde jag att det var hans mage som krånglade och var jobbigt gasig. Men så enkelt var inte fallet. Utan två stycken kindtänder har spruckit igenom! Efter att fått lugna honom så det inte var hysterisk gråt fick jag i honom en panodil. Och efter att i över en halvtimma nynnat 'en liten båt' och vaggat honom så verkar det som om tabletten börjat verka. Och nu när gråten har tystnat så knäpper det och prasslar läskigt i lägenheten så jag är halvt livrädd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar