Depression

Blev så inspirerad av en annan tjej som bloggar, hon skriver mkt om sin borderline personlighetsstörning. Hon heter AtroCious här på blogspot, och hon hade gjort en sådan bra förklaring hur hon är under varje punkt under sin diagnos. Så jag tänkte att jag skulle göra ngt liknande.. Få se hur det går.. Tänkte göra det med både depression och panikångest och flera andra ämnen som rör mig.

Egentlig depression är den vanligaste formen av depression. Minst fem av nedanstående symtom skall ha känts av under de senaste två veckorna för att kunna uppfylla kriterierna för egentlig depression:

• Nedstämdhet
• Nedsatt intresse och glädje
• Viktändring (minst 5 % ökad eller minskad vikt per månad)
• Sömnstörning
  
• Motorisk oro eller hämning
• Svaghetskänsla eller brist på energi
• En känsla av att vara värdelös eller skuldkänslor
• Minskad koncentrations-, tankeförmåga eller obeslutsamhet
• Återkommande tankar på döden eller självmord

Något av de två första måste alltid finnas med. Dessutom krävs att symtomen inte är p.g.a. sorg och de skall påverka förmågan till arbete och/eller socialt liv.
(hämtat från wikipedia)

Nedstämdhet:
Kände ju nedstämdhet sedan efter förlossningen. Mkt kändes hopplöst och jag kände mig så gott som hela tiden låg.. Under perioden från förlossningen till nov-08 (då jag fick hjälp) ökade nedstämdheten gradvis hela tiden

Nedsatt intresse och glädje:
Hade verkligen ingen lust till att göra ngt alls. brydde mig till slut inte om mitt utseende, mitt beteende mot joacim, brydde mig i slutet inte om Liam heller..
Hade inget intresse av att träffa folk, undvek det i största mån. Satt i stort sett bara och klickade på datorn och stängde in mig.

Viktändring:
Under oktober -08 gick jag ner över 10kg.. Jag var då ännu svagare och hade då tappat gnistan över huvud taget. Kunde inte äta, maten växte i munnen, allt saliv försvann och jag kunde inte svälja den.

Sömnstörning:
Sova kunde jag bara göra på dagen, för det var då jag mådde som sämst, med alla måsten och ansvar runt mig. Kunde lätt vara uppe hela nätter i sträck och då mådde jag ok, men fortfarande låg om man säger så. När jag sov på dagarna var det en orolig sömn och vaknade hela tiden, sov aldrig direkt djupt.

Motorisk oro eller hämning:
Denna punkt hoppar jag över då jag fattar nada vad det betyder..

Svaghetskänsla eller brist på energi:
Hade svaghetskänsla och absolut ingen energi alls.. Svaghtskänslan uppkom nig iom att jag inte åt, hade ju ingen styrka i kroppen alls. Energin var låg.. också mkt pga matbrist och för att jag då under ca 18 månader inte fått sova en hel natt, eftersom Liam när han var yngre vaknade allt mellan 5 och 10 gånger per natt..
En känsla av att vara värdelös eller skuldkänslor:
Kände mig värdelös hela tiden, var inte en tillräckligt bra mamma, sambo, människa.. Klarade inte av de vanligaste sakerna som att hålla rent hemma, laga mat, tvätt mm mm, och då kände jag mig som en misslyckad människa. Var en värdelös kompis (enl mig själv) och ansåg att jag inte var värd att ha vänner, så jag drog mig tillbaka helt.
Skuldkänslor gnagde i mig hela tiden, att jag inte klarade de sakr jag kände mig värdelös för. Men de värsta skuldkänslorna var emot Liam, att jag inte ville ha honom efter det att han var född.

Minskad koncentrations-, tankeförmåga eller obeslutsamhet:
Har under tiden inte haft ngn koncentration, har inte kunnat fånga en tanke och ha kavr den och tänka färdigt. Kunde inte se på ett tv-program, kunde inte läsa en bok (ngt som jag vanligtvis älskar att göra), kunde inte ens bläddra i en tidning och läsa ens de enklaste och korta artiklarna. Jag har ingen aning om vad som hände i världen under den mest kristiska perioden..

Återkommande tankar på döden och självmord:
Hade inga dödstankar eller tankar på självmord. För mig var det mer så att jag kände att jag kunde lämna allt, låsa in mig någonstans, för alla hade det bättre utan mig.


Nu hoppas jag innerligt att ingen skriver ngt elakt till mig om allt i detta inlägg. Det har tagit stor kraft från mig att blotta mig på det här sättet. Någonstans hoppas jag att med mina ord att jag ska kunna hjälpa någon. Att kanske någon känner igen sig i det jag skriver och kanske inte känner sig ensamma!