Jag vs. panikångest

Nu ska jag försöka att beskriva hur min ångest utspelar sig för mig, hur mina känslor i ångesten känns. Ska göra mitt bästa för att kunna sätta ord på det hela. Använder mig av listan från föregående inlägg.

Hjärtklappning
Min ångest börjar ofta av att det känns som hjärtat beter sig konstigt. Bultar hårt i bröstet och det känns som det bultar olika fort och olika hårt. Känns som ngt kramar åt hjärtat och håller fast det.
Svettning
Svettas vansinnigt, fast jag många gånger är kall. Ni känner säkert igen det om jag beskriver det som nervös-svettningar.. Ta det och gångra det en miljon gånger, så känns det.

Darrningar eller skakningar
Händerna skakar och det känns som det darrar i hela kroppen, inne i kroppen. Också som nervös-darrningar, förälskelsepirr, fast ngt så vansinnigt obehagligt eftersom det är inget av det man är just i det tillfället.

Muntorrhet
Det kan jag faktiskt inte svara på, eftersom det är så mkt annat i kroppen som händer, som stör, som dominerar. Som är så mkt mer "betydelsefulla" än muntorrhet.

Lufthunger
Vill ha frisk luft, mer luft. Oftast finns det inte tiiläckligt med luft i rummet/platsen man är på.

Kvävningskänslor
Eftersom man nästan automatiskt hyperventilerar när man får en ångestattack, så känns det som man inte får luft, kan bli som besatt av att inte få luft. Lungorna låser sig, och man tror att man ska kvävas, svimma, dö..

Smärta eller obehag i bröstet.
Hade/har ingen smärta i bröstet. Har ett mer vansinnigt obehagligt daller i bröstet, som ett nervös-pirr/förälskelse-pirr i bröstet

Illamående eller magbesvär
I samband med nästan varje ångestattack så spyr jag. Mår så dåligt, känn som en magsjuka är på väg. I de stunderna känns det bra att spy, för stunden. Och eftersom det känns lite lättare efter varje gång jag spytt, så blir det per automatik att jag måste fortsätta spy i samband med attackerna. Men det mildrar ju inte attackerna i längden, de försvinner inte, blir bara en lättnadskänsla sekunderna efter.

Känslor av yrsel, ostadighet, virrighet, svimfärdighet.
Jäpp har alla.. Yr.. Ostadig.. Virrig.. och Svimfärdig... Och detta kan jag inte förklara känslan eller mitt beteende i det här. För oftast har panikångestattacken gått så långt så jag tappat känslan för tid och rum samt tappat allt vad som verklighetsuppfattning innefattar.

Upplevelse av overklighet som rör den egna personen eller verkligheten
Tappar verklighetsuppfattning helt.. tappar alla tankar och kan inte tänka klrt

Rädsla att förlora kontrollen eller sitt förstånd
Under attackerna förlorar man ju på ngt sätt kontrollen... Man förlorar ju kontrollen över sig själv, det är hemskt skrämmande. Under attacken är jag rädd för att jag ska bli tokig, det känns som man blir tokig. Under mina attacker slår jag mig oftast i pannan, brukar sluta med att den är helt röd och skrovlig efteråt. Slår ofta nervöst med fingrarna mot olika ställen på kroppen, såsom på läpparna kinderna, oftast i ansiktet. Kan även göra så lätt på mina nära och kära i attackerna för att det känns bra.

Ångest för att dö
Faktiskt så har jag inte det

Känsla av att plötsligt bli alldeles kall eller varm
Ja, det skiftar fram och tillbaka hela tiden mellan varm eller kall. I början av en attack blir jag ofta varm, ungeför som man känner när man får feber. i samband med att jag känner mig varm så blir blicken dimmig och jag får tunnelseende.

Stickningar, domningar eller klåda i händer och fötter
Ngn klåda får jag inte, men det sticker i händerna och fingertopparna domnar av. Fast jag tror mest att det beror på hyperventileringen.


Tänkte att jag skulle skriva lite mer om känslan i det hela, skriva så som en attack börjar, men just nu tar det för stor kraft för mig. Just nu efter ha skrivit allt detta så är jag tömd på energi och kraft.

Jag citerar mig själv från ett föregående inlägg:
"Nu hoppas jag innerligt att ingen skriver ngt elakt till mig om allt i detta inlägg. Det har tagit stor kraft från mig att blotta mig på det här sättet. Någonstans hoppas jag att med mina ord att jag ska kunna hjälpa någon. Att kanske någon känner igen sig i det jag skriver och kanske inte känner sig ensamma!"