Men jag då?

Hur går det för mig då?

Jodå, för mig går det bra. Jag känner att jag kommer tillbaka mer och mer för varje dag. Jag tycker det känns skönt att fortfarande känna att jag tar mig framåt, men samtidigt gör det att jag frågar mig själv hur dåligt jag egentligen mått. Hur kunde jag dölja allt det för mig själv?
Just nu mår jag bättre än vad jag gjort på säkert fem år, det känns bra, men ändå skrämmande.

Ja, jobbar gör jag nu. Jobbar fortfarande bara 25%, men nästa vecka går jag upp till 50%. och det känns faktiskt inte så skrämmande. Däremot känns det jobbigt med jobbet och försäkringskassan. Min chef, vi kan kalla henne AS.. ;-) Hon är lite av en sådan som gärna vill sätta sig på tvären och göra allt på sitt egna sätt, hon har lite attityd av en översittare, skulle ljuga om jag sa att jag gillar henne..
Försäkringskassan vill att jag ska arbeta halva min arbetstid under mina 50%, alltså halva arbetsdagar, men det tycker AS är konstigt eftersom min läkare inte hade några invändningar om hur min arbetstid skulle läggas upp. Så nu väntar jag på att försäkringskassan ska ringa upp mig så jag kan få rätsida på allt och berätta för AS hur det ska vara, och nöjer hon sig inte med det så får jag se till att min handläggare kontaktar henne, eller om jag kanske går in till varuhuschefen och talar med honom, han är lite mer öppensinnad och medgörlig.

Var inne hos varuhuschefen och talade lite med honom efter jag slutade idag. Var riktigt trevligt faktiskt. Han tyckte det var roligt att se mig på jobbet och han tyckte att hela jag hade ett helt nytt sken runt mig. det var faktiskt jag som knackade på hans dörr och sa halloj :-) Blev även informerad om min nya lön, jag hade visst hamnat under minimilönen, och det vill vi ju inte..!!

Dagarna just nu springer förbi, allt går så fort. Vi har fullt upp hela dagarna och vi jobbar på för fullt med att få det fint på landet. Det är mycket mer fysiskt arbete på landet mot vad det är hemma, och jag märker att jag mår mycket bättre av det.

Förra veckan var det ju kanonväder, och i år kunde jag njuta av det. Förra året höll jag mig hela tiden i skuggan och mådde så illa så fort jag blev varm, nu vet jag att det var ångestattacker jag hade, synd att jag inte förstod redan då att något var fel.

Jag vet inte vad mer jag ska skriva.. Just nu känner jag tröttheten komma smygandes, vilket kanske inte är så konstigt när jag kollar på klockan, 00:33. I vanliga fall så brukar jag ha sovit i minst en timme vid det här laget :-)
Imorgon är jag ledig, då är det mer tvätt och städning som gäller. kanske åker vi ut till landet redan imorgon, vi får se..