barnledig

Liam är hos sin mormor och morfar, så skönt, fast han brukar ju sova vid den här tiden, men ändå..

Denna veckan har ju som sagt var varit tuff. Först så blev Liam sjuk i lördags kväll, så han var hemma måndag och tisdag. Under de dagarna var han väldigt kinkig och jag skulle helst bära på honom hela tiden, och Joacim funkade inte alls denna gången utan det var bara jag som gällde. Sedan så blev det ju kaos på dagis, som ledde till min ångest idag då han blev så ledsen. Och i allt detta så är Joacim sjuk (på riktigt ;-) ) och har inte orkat göra något, så jag har fått ta allt själv.

Jag är trött, jag är psykiskt utmattat, det känns som min hjärna skulle behöva en semester. Mamma märkte naturligtvis detta och frågade om de skulle ta Liam en natt så jag fick lite lugn och ro, och jag tackade ja direkt.

Idag på dagis hade det gått lite bättre än vad det gjorde igår. Det var inte gnäll hela tiden, även det tydligen var en hel del gråt och gnäll ändå. Han hade lekt lite, sedan hade han kommit på att mamma inte var där och då hade han blivit ledsen. Eller om något av de andra barnen nämnde ordet mamma eller pappa blev han också ledsen. Det är en stor omställning för min lilla plutt. Han hade ätit bra på lunchen och han hade till och med sovit under vilan. Han sover ju inte vanligtvis på dagarna, men om han vill så får han naturligtvis göra det. Så när jag kom och skulle hämta honom så var det en nyvaken kille jag träffade, och relativt glad faktiskt. Han fick leka en stund innan han gick och då hade han roligt.

Ni ikväll har jag och Joacim slökollat på Iron man, helt okej film, slår väl sig inte direkt in på top tio, men helt okej.

Nu tror jag att jag ska slösurfa en stund och se om jag hittar något roligt.