Backabranden 1998

Det känns fortfarande ofattbart att denna tragedi inträffade. Att utgången blev som den blev.
Jag kommer ihåg att jag blev väckt av min mamma tidigt på morgonen den 30 oktober 1998 och hon berättade vad som hänt. Jag förstod inte alls, hur kunde det hända? Varför hände det?

På fritidsgården var de väl förberedda med krishantering för oss ungdomar. Det fanns kuratorer, präster, frivilliga föräldrar och alla fritidsledare hade kallats in. Och de var ett enormt stöd för oss unga under de kommande dagarna.

Dödslistorna rullade in kontinuerligt, uppdaterade med nya namn, och det var hemskt att se namn på vänner som man kände. Det var hemskt, obeskrivligt.

Tänk hur rädda de måste varit, och föreställ er kaoset inne i lokalen. Jag får rysningar av att bara tänka på det som inträffade den där natten för elva år sedan. 63 ungdomar miste livet i lågorna och röken, helt ofattbart!

Det var bara rester kvar av lokalen, ett tomt skelett av betong och cement..

Så gott som hela Göteborg besökte den olyckliga platsen och prydde den med vackra blommor och hälsningar på kort. Det blev som en stor blomstervall som prydde i flera hundra meter vägen utanför lokalen, som hyllade de döda ungdomarna.