NYA TANKAR

Jag sitter här i min ensamhet i datorrummet, lyssnar på musik i hörlurarna så inte ens knappandet från tangentbordet hörs. Det är otroligt skönt. Jag känner ett lugn i mig som jag inte har känt på länge. Så fort jag har suttit ner har jag känt mig rastlös, måste göra något hela tiden. Men nu, jag bara är.

Har jag hittat ytterligare en bit av mitt forna jag och gjort det till en ny helhet i det nya jaget? Förr kunde jag lägga mig i mörkret, helst på golvet, och bara vara och lyssna på musik. Under de senaste tre åren har jag inte klarat av det. Jag har inte ens klarat av att lyssna på hög musik, definitivt inte instängd i ett par hörlurar. Men nu, jag kan knappt motstå att lägga mig på golvet här och nu och bara vara, glida ifrån min kropp och mitt medvetande en stund. Fast hade maken kommit in och hittat mig så hade han väl skickat mig till psyket med en gång, haha.

Meditation har jag använt mig av tidigare, som en terapiform för att släppa världen omkring mig. Då har den alltid varit planerad, avslappning för att kunna sova, överleva, bara vara. Men nu, som precis nu, kommer suget efter den "gamla" meditationen, hög musik i ett mörkt rum, på golvet. Det låter nog konstigt, men det gör mig glad. Jag håller på att pussla ihop bitar av mitt nya jag och det gamla jaget, och mer och mer av alla dessa splittrade pusselbitarna börja passa ihop.

Jag har länge saknat den "kreativa" delen av mig. Den poetiska och mörka delen. Detta som jag känner nu är en del av känslan av den mörka delen. Jag kan hantera den, jag kan klara av den. Det är en tom känsla, men tom på ett bra sätt. En mörk del av mig under kontroll. Ett lugn, ett bara vara. 

Jag är nu på väg mot en helt ny Helena. 

Jag kan vara ledsen. Jag kan vara glad. Jag kan känna mig nere. Jag tillåter mig att bara vara. Jag sätter inga krav på mig längre. Jag säger när något känns fel. Jag glider inte bara med.

Jag är fortfarande under fasen "tillfrisknande", kanske kommer jag vara i den under resen av mitt liv. Livet kommer nog aldrig bli helt fullständigt. Livet fylls av allt som händer, varje ny händelse fyller livet under strävan att bli fullständig. Och visst ska man sträva efter fullständigheten, men man måste acceptera att det inte blir helt fullständigt förrän man lämnar detta livet. Lev som du lär heter det ju, gör det, fånga dagen, acceptera situationen. Sträva framåt, åt de händelserna som förgyller livet, men lev i nuet, det kommer aldrig tillbaka.