FÖRSVUNNEN PÅ BILTEMA

Jag och Joacim dog nästan av oro idag. Var på Biltema, alla tre. Liam gick med Joacim, och jag gick och kollade på husgerådsaker. Joacim pekar åt ett håll och en gång där Liam är. Jag börjar gå ner dit men Liam är inte där. Jag ropar till Joacim, som gått tvärs över till andra sidan för att kolla på saker, och frågar om Liam är med honom. Men det är han inte. Vi börjar leta men hittar honom ingenstans. 1000 olika tankar dyker upp i huvudet om vad som kan ha hänt... Vi får personalen till att ropa ut att han är försvunnen och man ser allas blickar leta efter en liten treåring med lila-grön tröja och gråa mysbyxor. Jag fick order av personalen att bege mig till kundtjänst så att man lätt kunde hitta mig om man hittade Liam, Joacim fortsatte att leta. På väg till kundtjänst hojtar en man åt mig och frågar om det var jag som letade efter ett bortsprunget barn. Mannen förklarade var han var och jag rusade åt det hållet. Både jag och Joacim kom fram till Liam från två olika håll. Liam hade klättrat upp på en trave med någon konstig isolering, han låg på mage med huvudet vilande i händerna och viftade på fötterna. Vilken lättnad!!! Vi förklarade för Liam att man inte får lov att gå ifrån mamma och pappa på det sättet och sa att vi var jätteoroliga, rädda och ledsna när han försvann. Liam sa att han också var rädd. Joacim tog Liam på axlarna och gick och hämtade våran kundkorg. Under tiden hade Liam berättat för Joacim att han hade gått och lagt sig där för att han var jättetrött.

Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. 

De tio minuterna han var borta var absolut de värsta tio minuterna i mitt liv.