SVINKOPPORNAS KAMP

Idag efter jobbet åkte jag direkt till mamma och pappa för att vara med Liam en stund. Enligt rapporterna under dagen så hade Liams utslag blivit lite bättre. Men när vi tog av alla förband för att göra en koll och rengöring så visade det sig att det var ett falskt alarm. Det stora såret hade blivit värre, och det lila såret hade blivit betydligt värre. Bestämde mig då att det var dags att åka till akuten och att det inte kunde vänta en sekund till. Liam hade dessutom börjat halta på eftermiddagen för han hade så ont av det. Annars var han som vanligt, energisk, glad och temperamentsfull.

Mamma följde med oss till akuten, det är lite lättare att ha någon med sig när man har att göra med en trotsig treåring. På mindre än 2 timmar fick vi vård. Läkaren bekräftade att det var svinkoppor, samt att det var en sekundär infektion. Hon tyckte riktigt synd om honom. De tog en odling på såret och vi fick antibiotika. Liam var så duktig så han fick två stycken klistermärken, han valde två likadana klistermärken med Skalman på. Fick även vägt honom, han vägde hela 14,2 kg!!

Vi bestämde oss för att hämta ut medicinen direkt. Mamma ska ju ha Liam imorgon när jag och Joacim jobbar så annars hade han inte fått första medicindosen förrän imorgon eftermiddag. Men vilket krångel det blev på apoteket. Än en gång låg inte receptet inne, däremot låg receptet på fel salva inne från igår... Apoteket ringde till akutmottagningen där vi varit och efter lång väntan och många försök på att  få svar fick de tag på dem. Då hade läkaren glömt att fixa receptet.. Apoteket fixade medicinen, men märkte då att läkaren hade skrivit fel mängd. Den dosen hon hade skrivit ut skulle inte räcka till de tio dagarna som han skulle äta medicinen. Så det blev några samtal till.. Till slut så ordnade det sig. Hon på apoteket tyckte så synd om oss, framförallt om Liam, som hade behövt vänta så länge så hon bjöd på den extra mängden hon hade gjort. Jag blev jätteglad för just den medicinen var inte direkt gratis, 215 kronor för en pytteliten flaska. Jag bockade och neg och hade inte långt till tårarna när jag tackade denna snälla människa.

Sedan blev det till att åka hem till mamma och pappa igen, för min bil stod ju kvar där. Jag var då helt utmattad! Då hade jag varit i full gång sedan sju i morse. Snacka om en omställning från att varit sjukskriven i nästan fyra veckor.

Nu ska jag hoppa i säng och läsa lite. 

Längtar efter min lilla prins. 

Prins Liam - Mammas beskyddare!!!