Vi var 13 år gamla. Svintuffa sjundeklassare. Bara barn.
Den 17 november började snön falla. Den 18 november fick våran granne skotta fram våran dörr. Skolan var inställd, varken mamma eller pappa kom till jobbet. Världen var vit.
Kommer ihåg att jag och mina vänner var ute hela dagen och hela kvällen. Det var underbart. Den där snön fick oss alltför "tuffa" trettonåringar att vara barn igen. Vi pölsade genom snön, vi åkte pulka och vi hade så roligt. Varenda ungdom i Kärra (där jag bodde som barn) var ute, alla, oavsett ålder, var ute och hade roligt.
Jag älskade snön då, jag älskar snön nu. Ett vitt vinterlandskap är som ett paradis för mig. Tänk att få vara barn igen, tänk att få slippa vuxenlivets alla måsten, och bara vara ute och leka i snön, ovetandes av vuxenlivets ansvar.
Kommer ni ihåg snön den 17 november 1995?
.
Jajamensan! Helt underbart var det! Och jag säger som du.....jag älskade snö då och jag älskar snö nu! Det är så här en vinter ska vara!!! (ja, jag gillar utropstecken :o)
SvaraRadera