Läste i Sandlådan om lilla Myran som börjat lägga sig på mage när hon sover, och kom direkt att tänka på Liam. Liam var en riktig magsovare när han var bebis. Från den dagen som han kunde vända sig från rygg till mage (vilket var rätt så tidigt) så ville han bara sova på mage.
Livrädd som man var för plötslig spädbarnsdöd var man ju uppe femtioelva gånger per natt och vände på honom. Han var verkligen helt hopplös. Till slut så gav jag upp, inget jag gjorde kunde förhindra att han vände på sig. Sedan blev man ju väldigt trött över detta springande hela natten. Till och med BVC.sköterskan tyckte han var ett hopplöst fall, hehe.
Nästa barn hoppas jag blir ett som INTE sover på magen, undrar om man kan beställa sånt?
Den dagen den sorgen...
Hihi, vilken skön stil! Myran ligger alldeles platt på mage med armar och ben åt vartsitt håll. Egentligen vet jag inte varför man hakar upp sig på just detta med magsovning som risk för psd. För vad jag förstår ökar även samsovning risken och det gör ju folk (jag) gladeligen utan att oroa sig övermycket. När jag lägger henne på mage är jag noga med att det ska vara svalt och luftigt omkring henne (sova i egen säng) och att hon ska ha nappen, för då hoppas jag att det kompenserar upp just magsovningen lite.
SvaraRadera