Jag har alltid haft ljust hår (förutom som pyttebebis, föddes ju med kolbrunt hårsvall). Och mig har man alltid associerat till söt blond flicka med långt hår. Nu har jag ju i och för sig inte haft långt hår på några år men ni förstår. Tror ni inte jag får lite panik då när jag upptäcker att jag inte är så ljus längre? Håret som växer ut nu är typ brunt!!
"Jaaa, din pappa var ju blond tills han blev runt trettio" säger mamma som den mest naturliga och självklara saken i världen... Men hallå!!?? Jag har alltid varit blond, det är liksom mitt signum. Nej, så här kan jag inte ha det. Men vad ska jag göra? Tänker så det knakar. Antingen blir jag besatt av att blondera mig, om och om igen, för att utväxt syns ju så fort. Eller så får jag se till att bli snäppet mörkare, kanske slänga i en massa mörka slingor (läs frisören). Frågan är bara om jag ska göra det innan eller efter bebis har kommit... Efter blir det nog, det kan jag unna mig efter en förlossning!
Förresten, nu är det MAX en månad kvar tills bebisen kommer!
Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar