Jag vill bara att mina barn ska få må så bra som möjligt men jag misslyckas totalt känns det som..
Liam är hur orolig som helst igen. Ont i magen, blek och arg. Visst är en del av ilskan säkert en liten försmak på sexårstrotset, men det mesta är nog över förändringar här i familjen. För andra gången på kort tid har han fått bryta upp från sin trygghet i och med att vi flyttat. Och flytten blev ju sådär positiv med tanke på att han blev magsjuk. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få honom lycklig och sprallig som jag tycker att en pojk i hans ålder ska vara. Snacka om att känna sig misslyckad..
Sedan tar James en himla massa tid och uppmärksamhet. Gnäller James är det inte mycket annat man kan göra än att bära på honom. Och just nu är han väldigt gnällig..
Anledningen till det tror jag nu beror på att han är förstoppad igen. Hans mage har inte stabiliserat sig efter magsjukan. Det rinner nästan (inte riktigt rinner, men det är löst) ur honom. Som tur är så är det bara en gång om dagen. Men han kräks på natten. Kaskadkräks alltså! Ikväll när jag satte honom i badet reagerade jag på att hans mage var riktigt uppsvälld. Det såg riktigt läskigt ut, såg ut som att huden inte skulle palla mycket mer.
Man tror ju att så länge de bajsar så är de inte förstoppade, men jag borde veta bättre, för så är inte alltid fallet. Så var det inte förra gången. Och vi som gett honom stoppande saker som banan och majsvälling. Vi borde veta bättre!
Så imorgon (idag) är det jag som ringer till vårdcentralen (som för övrigt inte har någon barnläkare) och rådfrågar. Jag Bill gärna att de ska titta och klämma lite på honom.
Sedan för att göra så att allt blir lite mer irriterande så har jag vansinnesryckningar i högerögat. Har haft det till och från i flera dagar nu. Jag behöver sova! Fast det får jag helt enkelt ta i något annat liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar