Som ni ser har jag ett närhetsbarn. Han är livrädd för att jag ska försvinna. Han är som en klisterlapp med Karlssons klister på mig. Han vill inte heller gå själv när vi är ute utan han ska hela tiden upp och hålla stenhårt i mig. Jag tror att allt detta beror på seperationsångest. Jag har ju börjat lämna honom lite smått på dagis nu. Idag lämnade honom hela två timmar. Det gick jättebra! Imorgon ska han vara där mellan nio och två. Lite läskigt tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar