En gång till!

Har legat lågt ett tag. Väääääldigt lågt. Så lågt att jag legat och spytt och mått skit, länge. Alldeles för länge. Men vad gör man inte för det lilla livet som ligger och gror i magen. 

Jo just det, precis så är det. Vi ska ha en bebis till. Om allt vill sig väl blir vi fem stycken i familjen till våren. Liam är jätteglad över att få bli storebror. James fattar ingenting och springer och pekar på kort som hänger på väggen när vi försöker prata om bebis. Jag och Joacim är förväntansfulla, inte över att få ett barn till, utan för att jag snart ska må bra igen.. Vi hade satt vårt hopp till v.13, men jag mår fortfarande som en trasig gammal stövel, så vi flyttade vårt hopp fram till v.20. Bara fyra veckor kvar. Bara... 

Att dölja magen är ju löjligt. Den är enorm redan. Kroppen vet precis vad den gör nu, har ju gjort det här innan typ. Tyvärr vet fogarna också vad de gör, och de bråkar redan med mig! Med James gick jag ju på kryckor över halva graviditeten, och prognosen (om man ska tro bm och läkaren) så kommer jag inte få det lättare denna gången. 

En sak är säker. Detta är det absolut sista ongen för oss. 

Och du kommer självklart bli lika älskad som dina bröder!