22 jan. 2010

SÖTA MORFAR

.
Idag kom mamma, pappa och morfar förbi på en fika efter de hade varit uppe på sjukhuset hos mormor.

Det kändes bra att få se morfar och han blev jätteglad över att få träffa och leka lite med Liam. Men man såg att han var trött och ledsen. Morfar var blek, har aldrig sett honom så blek, han såg helt grå ut i hyn. Hans ögon var röda och nariga av gråt. Han hade också gått ner en hel del i vikt. Men det kändes ändå skönt att få se morfar, min älskade morfar!

Photobucket
Morfar älskar barn, där det finns barn kan man räkna med att min morfar är!

Vi talade lite lätt om mormor, och att om hon inte blir bättre så ska de inte väcka henne. Utan bara helt enkelt ta bort respiratorn och låta henne fortsätta sova, tills hennes kropp inte orkar mer. Men, mitt i allt kan det ju finnas en liten chans, en pytteliten chans att hon tillfrisknar. Jag tror att jag väljer att hålla fast vid den ett tag till. Men vi fick inte talat så länge om detta eländiga innan Liam trädde in och ville ha allas uppmärksamhet, våran alldeles egna lilla glädjespridare!


Photobucket






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar