.
Idag har vi varit i kyrkan, det händer verkligen inte ofta! Inte frivilligt i alla fall, hihi. Anledningen till kyrkobesöket idag var Zoe, min sysslings dotters. Vet inte riktigt vad man ska säga om just dopet. Allt kyrkligt känns så förbannat stelt med präst, orgel, psalmer och böner. Stå upp, sitt ner... Men lilla Zoe skötte sig finfint. Liam skötte sig ännu bättre. Han satt och var tyst och lekte med sina bilar och käkade tablettaskar.
I kyrkan nämnde Liam att han hade ont i magen. Väl på församlingshemmet där dopfikat var fick Liam jätteont i magen. Han sjunk ihop, kunde inte sträcka på sig. Han satt som klistrat vid mig och gnydde. Jag blev ju livrädd. Han har nog inte sagt att han haft ont innan någongång alls. Och det ville inte ge med sig. Så efter över en halvtimma beslöt vi oss för att åka till sjukhuset, men då släppte det i magen för honom. Och han blev mer och mer sig själv igen. Nu ikväll har han varit sitt vanliga och stojjiga jag igen. Men jag blev rejält rädd.
För övrigt var det kul att träffa den delen av släkten igen. Vi träffas så gott som bara vid dop och begravningar. Få se till att åka hem till dem någon gång och hälsa på när det inte är så mycket folk runtomkring.
Nästa kyrkliga event är inplanerat till juni 2011.
Då är det min vän Malin som gifter sig med sin Johan.
Uj vad rädd jag skulle bli! Jag blir nojjig bara Éomer petar sig i öronen! Fast han gör det mest bara för att han inte vill lyssna har jag kommit fram till! Lycka till med stickan... :P
SvaraRadera