Så här fräsch såg jag ut dagen efter jag hade fött Liam. 

Jag är inte bara blek utan jag är grön/grå i ansiktet. 

Jag klarade inte ens av att gå mer än fem meter.

Mitt tidigare inlägg om min förlossningsrädsla (som finns här) är grunden till att jag skulle vilja ha ett kejsarsnitt. För att få ett kejsarsnitt måste man gå igenom Auroramottagningen. Jag tvekar på att jag kommer få det beviljat. De är rätt så hårda med vilka som får kejsarsnitt i Göteborg. 

Jag läste att man får göra ett besök på förlossningsavdelningen som en del av behandlingen, vad det nu ska vara bra för. Been there liksom. De kör tydligen även med kbt, vilket jag tycker är jättebra, men jag har svårt att inse hur det ska hjälpa mig. Tack vare att jag har min sjukdom med depression och panikångest bakom mig så är jag redan bekant med kbt och vet hur det fungerar. Allt handlar ju i slutändan att jag själv ska inse att det inte är farligt. Visst är det inte farligt, men jag vet hur det kan bli. Ska jag intala mig själv att det inte ska bli så igen, och det blir så, vad händer då med mig? Någon undrade vilken inställning jag hade inför förlossningen med Liam, för sådant påverkar. Jag vet inte hur jag hade tänkt innan, men jag hade ju inte planerat in att den kunde bli så som den blev. Denna gången är jag inställd på att det kan bli lika fel, hur ska jag inte kunna tänka på det sättet? Jag kan ju inte låtsas som om min erfarenhet inte hänt. Usch det är svårt det här. Jag vill bara att Aurora-folket hör av sig så jag kan få komma dit så jag får ett beslut så jag kan jobba vidare.